Å så var det dags igen ……

 

Cooper skulle till tandläkaren för översyn och rengöring av sina tänder i torsdags. Det verkade inte vara något oroväckande till att börja med men efter röntgen av fyra tänder visade det sig att rötterna till två tänder var väldigt dåliga. Inget annat att göra än att plocka ut dem. Det var besvärligt för veterinären och ingreppet tog lång tid. Det var en trött liten kille som vi hämtade på eftermiddagen. För att hjälpa honom mot smärtan fick han flytande medicin som vi fått med oss hem. Han sov hela kvällen i en fåtölj med en filt över sig. Redan dagen därpå var han på gott humör och ville gärna lek med sin tross men det var inte aktuellt tyckte matte. Nu är han ganska belåten eftersom maten just nu består av kött som är mjukt och enkelt att tugga. Även medicinen han ska äta är tydligen god så det är i alla fall något som är positivt. Nästa vecka är det dags för kontroll och det är bara att hoppas att vår gamle man får lite lugn och ro nu.

Även ett nytt urinprov för Dirr kontrollerades samma dag och äntligen visade det inga sig att det inte fanns något blod i urinen längre. Så skönt att det något går åt rätt håll. Denna vintern/våren har varit lite för mycket för flera av våra hundar. Oron tär på hela flocken eftersom jyckarna känner av att något är fel.

Många kramar och viftningar från fyrbenta i flocken. 


Ny skaderapport från flocken

 

Zorro har varit hos veterinären för att kolla såret på ryggen. Alla möjliga blodprov har tagits för att utesluta olika orsaker till att det går så långsamt med läkningen. Rävskabb och sköldkörtelrubbning har uteslutits och det känns skönt. Varje dag tvättar vi såret som sedan får ett lager gel som ska hjälpa läkningen. Allt täcks med ett sterilt snabbförband. Läkningen går nu ganska snabbt och storleken på såret har halverats (från ca 2,5 till 1 cm i diameter) på en vecka. Det har också en ljusare och fräschare yta än tidigare.  Som tur är rör varken Zorro eller hans kompisar förbandet så han slipper ha krage på sig.

IMG_6071 (2)

Kan väl inte påstå att humöret är på topp men kan väl skicka en kram i alla fall/Zorro

Om du scrollar ner en bit kan du se en riktigt äcklig bild på såret från början och hur det ser ut nu.

 

 

Zorro 210517 (2) Zorro 210523 (2) 

Första bilden är tagen 210517 och nästa bild är tagen idag 210523


Nu är jag stor!

 

Jag är ju ganska liten men nu säger mina människor att jag är vuxen, i alla fall ibland. När man är vuxen i springvärlden får man tävla och springa med många andra hundar. Här hemma springer jag lite hur som helst men på banan får jag inte det. Då ska det gå till på det sättet som människorna bestämmer. Det är kul för jag gillar att jaga. Hur kan man vara så knasig att man gillar att jaga en sandig trasa säger hon människan. Hon har inte fattat tjusningen med det hela men husse och jag vet vad det handlar om. Även Dirr och Zorro håller med mig. Matte får ägna sig åt siffror och listor och statistik och sånt så tar vi pojkar hand om det väsentliga i livet.

Puss och kram från Koyo

 


Nästa rapport.

 

I går kom det ett brev. Det var från transportstyrelsen som meddelade att det är körförbud på vår Fiat. Vad är nu detta? Har nyss ställt på bilen efter vintern och Transportstyrelsen skickar räkning om att skatt ska betalas inom tre veckor men inte ett ord om att det är dags för besiktning. Jag vet att det är min skyldighet att ha koll men varför inte påminna om även detta. Nu har besiktning bokats den 10 maj så ingen större skada skedd men så snopet när hela familjen skulle åka till träning i Örebro på söndag. Vi får inte plats i vår personbil så nu blir det några hemma och några till banan. Kanske lika bra det eftersom Zorro har skrapat upp ett sår på ryggen så han får vila. Vet inte vad som hänt men antagligen har han sprungit emot något i trädgården. I vilket fall så är det jäääättesynd om honom. Ta inte på mitt sår och försök inte gör rent eller sätta på bandage. Det är hans uppfattning om det hela men hans elaka människor bryr sig inte om det. Han kommer säkert att skriva till hundombudsmannen för att klaga.

Hälsningar från matte

IMG_5036Det är jättesynd om mig. Bara så att ni vet

 


Sjukstuga!

 

Nu är det mycket elände. I alla fall om man är hund som vill springa fort på banan. I början av april blev Dirr skadad när var med på träning. Sparren gick sönder och det blev springförbud minst fyra veckor. Det har läkt bra och han kan troligen vara med på banan nästa vecka med skydd på benet. Sen kom nästa skada. Zorro har ett långt sår på höger framben. Tro det eller inte men det beror på Cooper!  Båda två var ute i trädgården och Copper är piggare än någonsin. Han sprang i full fart (och då går det fort) och sprang ihop med Zorro. Cooper lyckades träffa Zorros högra framben och rev upp ett ganska långt sår. Efter som Zorre kan konsten att tycka synd om sig så slutade det hela med ett ylande och skrikande så hela vår omgivning trodda att han var döende. Så farligt var det inte men efter en lång stunds tyck synd om så fick vi göra rent och plåstra om. För säkerhets skull kommer han att vara ”sjukskriven” till dess att såret som är ganska ytligt har läkt ordentligt.

Den lille mannen Koyo har lekt för sig själv i trädgården med en stor tross och är peppar peppar fortfarande hel och fräsch. Förra veckan klarade han sin sololicens på rundbanan med en klass 12 tid.

Rapport från matte

 


Äntligen är det min tur!!!

 

Förra onsdagen var det kvällsträning på banan. När jag sprang märkte jag inget konstigt men när jag var klar kände jag att min högra tass var blöt. Den var alldeles röd och det rann blod! Min sporre hade gått sönder eller sönder, den var helt borta! Nästa dag fick jag tid hos veterinären. Det var inte roligt för det gjorde ont. Jag fick bandage på benet och piller som skulle göra att det läkte bra. Tro inte att det räckte med det. Springförbud* i FYRA veckor!  Mina människor ska se till att såret läker men första dagen sa jag stopp. Jag vred mig och gnällde och for omkring. Min strategi lyckades, trodde jag! Men efter en stund var det dags att åka till veterinären igen för att träffa sköterskan Hanna. Där var det ingen idé att spela upp min specialitet att vara liten och ynklig. Hon gick inte på det.  Nu struntar mina människor i mina vrål och slingrande så jag har gett upp. Det är ju faktiskt inte så farligt längre. Dessutom får jag godis efteråt. 

Ligger nu på sängen i solen och myser. Vet att både Zorro och Cooper ska till sköterskan för att få en otäck spruta. Jag slipper, i alla fall just nu. 

*Springförbud; eftersom hela höljet på sporren var borta fanns det bara en del av pulpan kvar som var helt oskyddad.  Därför ska Dirr vara försiktig så inte pulpan går sönder. 

Kramar från Dirr som trots allt mår ganska bra

 

 

 


Över stock och sten i skogen

 

Äntligen får jag komma till tals igen. Han, Koyo, har fått så mycket plats nu så det räcker och blir över. Vi har inte gjort nåt speciellt men ändå vill jag få berätta det lilla som hänt. Jag och matte var med på en träff med bergerklubben. Det var jag och fyra andra Bergeer. Ingen av dom var så där intressanta tyckte jag men det fanns en tio månaders BorderCollietik som var med. Hon var så söt! Hon var lite rädd men jag tror att hon tyckte lite om mig för hon såg intresserad ut när vi tittade på varandra. Hoppas att få träffa henne igen.  I den stora skogen där vi gick fanns massor att sniffa på! Helt nytt ställe så ni förstår att jag var trött i näsan när vi stannade för att fika. Tröttast var nog min människa ändå för så här besvärliga promenader brukar vi inte göra. Smala stigar som gick både upp och ner till och med jag som är en vältränad kille blev lite trött i kroppen.

Puss och kram från Rico

Ängsö 4 (2)Här sitter jag på Angsö och spanar in den söta bordercollien medan jag väntar på smörgås.

Tack till den söta tjejens människa Sussie Nordberg som tagit kortet

 


Första dagen på mitt nya liv!

Äntligen!!!!

Förra helgen var ingen höjdare. Vi åkte som planerat till sandbanan. Där tog det roliga slut. Människorna skulle arbeta och sen skulle vi få springa. Vad tror ni hände. Inget spring alls! Det ösregnade och människorna beslutade att åka hem.

Ny väntan, alltså allt blev precis som vanligt under förra veckan. Igår var det dags igen. In i bilen för ny resa till banan. Det var ingen idé att förvänta sig någonting. Det blir säkers ösregn eller storm eller nåt annat som stoppar springningen. När vi kom fram sken solen och det var massor med folk och hundar på plats. Vi fick springa! Jag, som är stor nu, fick springa ett helt varv och både husse och Hanne sa att jag var jätteduktig. Zorro och Dirr sprang också men dom är ju vana så den här dagen var jag viktigast!  Eftersom våran matte inte var med finns det inga kort från dagens extraordinära händelse men ni förstår ju att jag var jätteglad!

Matte och Rico var ute på egna äventyr men det får han berätta om själv!

Puss och kram från en stolt Koyo!


Mitt första år …. Del 5

 

Dagens promenad var lite konstig. Helt plötsligt stannade hon och glodde ner i vägkanten. Det brukar hon göra när hon har ”plocka upp” påsen i hand men nu? Titta! Tussilago! Nu är det vår! Tydligen så betyder det här att all väntan är över! Nästan i alla fall. Förra veckan var vi till stora sandbanan men vi fick inte springa för människorna skulle arbeta. Nästa vecka ska ni få testa sa husse. Nu är ju nästa vecka men som vanligt var det dags att vänta igen. På söndag ska vi åka dit igen och då är det dags att springa sa husse. Vet inte om jag ska tro på det men kanske ändå. Om inte ska jag nog anmäla honom någonstans. Undrar om jag kan skvallra får Hanne för hon tog hand om mig när jag var jätteliten. Jag vet att hon tycker om mig nu också så hon är nog den som kan hjälpa mig att få springa igen.

Tussilago igen

Här är en del av våren! Kram från Koyo

Rapporterar efter besöket på banan på söndag så ni får veta hur det blev.

 

 


Mitt första år …. Del 4

 

Senast jag berättade om mitt liv så började det bli kallare ute. Vi i familjen som har långa ben och tunn päls (gäller inte husse) fick börja ha täcken på oss när det var dags för promenad. Jag tycker att vi var ganska snygga men Dirr och Zorro såg inte allt för bekväma ut med kläder på. Cooper och jag tyckte i alla fall att var det skönt och varmt och det var huvudsaken. Det blev kallare och kallare och hon människan byltade på sig. Husse var väl inte så där noga med vare sig mössa eller vantar. Undrar om jag blir lika tuff och vill protestera mot täcke som Dirr och Zorro när jag blir stor?

Nu ska vi gå i ide så sa matte. Jaha och vad betyder det? Cooper var genast med på det hela. Hos oss betyder det att husse bär in en massa träpinnar och stoppar i en konstig manick intill väggen. Sen tänder han eld inne i manicken. Efter en stund blir det ljuvligt varmt och skönt. Framför det varma ligger en stooor hundsäng på golvet. Där får fyra whippar plats samtidigt. Där håller vi till nästan jämt förutom när vi får mat eller tvingas gå ut för att göra ifrån oss. När vi måste vara ute föredrar vi korta rundan får att komma in så fort som möjligt.

Som vanligt var det nu dags att börja vänta. Det är alltid något som man ska vänta på i den här familjen.  Matte plockade fram ljus, hängde upp konstiga saker i fönstren och pysslade till det med nya gardiner och dukar. Allt hade att göra med nåt som heter tomten. Mitt i allt det här fyllde jag år! Det var inget jag fattade vad det var men det bjöds på extra godis. Efter många dagar var det äntligen dags! Tomten skulle komma! Vet inte vem det är men det verkade väldigt spännande. När tomten kommer ska man äta speciell mat men det gäller tydligen bara tvåbenta. Ok vi fick några köttbullar men det var allt. Den berömda tomten såg vi inte röken av men vi fick goda tuggben av våra människor så vi klarade oss bra utan den där hemliga typen.

20170417_191310 (2)

Så här skönt har vi det vid braskaminen

Puss och kram från Koyo

 

 


Mitt första år ….. del 3

 

Varje vecka åkte vi till lekplatsen. Det var ganska långt och bara jag fick åka längst fram i bilen. Dom andra som räknas som vuxna reste bak i bilen i sina burar. När man är liten måste man vara hos sina människor. Jag hade säkerhetsbälte (för hundar) och en mysig filt. Dessutom kunde jag vila hakan på husses armstöd. Allt för att jag skulle trivas. Anade nog att jag så småningom skulle få flytta bak till resten av min flock men just nu var det lönsamt att räknas som liten.

Sommaren gick och det började bli lite kallare igen. En dag skulle vi ha nån ny form av lek på sandbanan. Alla vi som var ”små” skulle springa som vanligt en och en. Vi sprang samma bit på banan och en människa tryckte på en knapp när vi sprang. Det kallas att ta tid. Vet inte vad det betyder men alla vi var tydligen lika duktiga. Dom som var stora fick springa flera tillsammans och det kallades klubbmästerskap. Där var mina brorsor Dirham och Zorro med.  Vet inte riktigt hur det gick men tror att dom hamnade i mitten någonstans. När allt var klart fick vi rosetter och godis. Min första rosett för att jag är bra på att springa! 

         IMG_5869 (2)

                 Här är en del av min kull 

                     Pappa Elmore,  vi bröder Django, Oliwer, jag, Hannes och min mamma Pärlan                      

 IMG_5624 (2)      IMG_5625 (2)

Titta och lär hur det går till när dom stora springar. Oj vad fort det gick. Jag hann inte med!

Nu började det bli höst och det betyder att allt som är roligt tar slut. Nu får man bara skutta och hoppa lite hur som helst och det är inte lika kul som att jaga trasa på banan.

Nu väntar vi på vintern sa människan, alltid denna väntan! Berättar mera om vintern i nästa del!

Puss och kram Koyo


Mitt första år ..... del 2

 

Första natten var en underlig övning. Hon människan hade en madrass på golvet och jag hade en låda vid sidan av. När hon släkt lampan så skulle vi sova.  Jag som inte sovit ensam förut ordnade till det ändå. Jag kröp ner under mattes täcke. Efter en stund lät det pling, pling.  Då var det meningen att vi skulle gå ut. Mitt i natten! Det var dags för mig att kissa. Jag blev kissnödig direkt för det var så kallt. Fort in igen och under täcket. Sen fick vi sova ända till morgonen. Så här höll vi på i flera veckor. Underligt egentligen men tydligen ska man kissa och bajsa ute även om det är kallt.

Dagarna gick och det blev varmare så jag fick vara ute ganska mycket. Här fanns en rolig trädgård där jag lekte med mina trasor. Husse var roligast för han tyckte också om att leka. Vi var ett bra team. Senare under våren blev det ännu roligare för då åkte hela familjen till ett stort lekställe. Där fanns jättemånga som liknade oss. Alla hade sina människor med sig. Vi med fyra ben fick springa på en bana och jaga en trasa. Vi som kallas valpar fick springa en kort bit och dom som kallas vuxna sprang lite olika långt. Det var spännande och roligt både att vara med själv och att titta på alla andra på banan.

IMG_5587 (2)  IMG_5617 (2)

Här leker jag i trädgården och på nästa bild får jag prova på att springa på sandbana.

Fortsättning foljer. Puss och kram från Koyo

 

 

 


Mer än ett år!

 

Tänk att tiden går så fort. Den 22 februari förra året flyttade jag. Jag fick åka bil jättelänge. Längst bak i bilen satt ett monster! En hårig sak som lät och verkade helt livsfarlig. Som tur var fick jag ligga i ena människans knä tillsammans med en mysig filt.

Så kom vi fram till ett hus som tydligen skulle bli mitt nya hem.  Där inne lät det, väldigt mycket. I köket fick jag vara ifred en stund. Utanför en grind var det många som trängdes och ville titta och sniffa på mig. Tre som liknade mig men dom andra två! En lååång sak med öronen rätt upp. Den andra var monstret från bilen som fortsatte att voffa och leva om.

En i taget fick dom hälsa på mig. Först kom den långa. Hon, för det var en tant, var ganska sur och jag tror inte att hon tyckte om mig.  Sen kom dom som likande mig och det var bara lite otäckt. Sen kom han: Monstret. Sniffade och bökade och lät. Till slut fick jag lugn och ro när matte la mig på  en stor mjuk kudde. Jag somnade direkt. 

    IMG_5517      IMG_5541 (2)   

Ett kort på mig när jag är ungefär fem veckor.  Fem veckor senare hos min nya familj.

I morgon eller kanske nån annan dag nästa vecka hjälper matte mig att fortsätta min berättelse.

 Puss och kram från Koyo

 


Träff i solen

 

I söndags skulle det hända nåt kul. Hur jag visst det? Enkelt. När människorna packar kaffekorgen och bara JAG ska följa med är det grejjer på gång.  Mycket riktigt. Vi åkte en kort stund och nästan samtidigt kom en bil som jag kände igen. Det var Christina med min söta tjejkompis Tjafsa. Vi gick till ett stort fält och jag körde en riktig uppvisning. Sprang, hoppade och härjade. Allt för att imponera. Tjafsa brukar inte vara så på  ”g” men den här gången var hon lite mera intresserad. När jag började gräva kom hon fram och sniffade lite. Sen hände nåt konstigt. Hon började skutta omkring. Sprang sakta flera meter. Inte så häftigt men ändå!

Korten visar lite av vår sköna stund i solen. Puss och kram från Rico

IMG_6017 (2)

Hjälp, vad ska han nu hitta på?  

       IMG_6022 (2)   IMG_6026 (2)

          Kolla han flyger!                                            Underlig övning

IMG_6027 (2)       IMG_6028 (2)

Hittar du nåt intressant? Det verkar ganska kul att springa. Måste nog prova 

IMG_6029 (2)       IMG_6031 (2)

Lite skutt och lite skutt till. Det här var ju inte så dumt men nu räcker det.

 


Lurad!

 

Min födelsedag blev väl sådär. Visst, jag fick godis men det fick ju dom andra också. Till middag blev det ändå köttbullar och jag fick många flera än dom andra. Husse fick ju paket men jag fick en annan present nämligen att jag skulle få springa bakom huset och hoppa i potatislandet så mycket jag ville. Matte lovade att jag inte skulle behöva duscha efter utflykten. Nu ska här grävas tänkte jag!!!

Tänk att bli så lurad på sin egen födelsedag! Är det lagligt att göra så mot en liten hund?  Visst, vi kom ner till potatislandet men det var ju massor med snö. Allt var fruset så när jag försökte gräva var det stopp! Inte en enda liten potatis hittade jag. Så klart att jag inte kunde bli smutsig då. Hon människan var inte min favorit just då. För att få någonting gjort då jagade jag Java så mycket jag hann med. Sen skällde jag på grannen och en massa annat som jag vet att matte inte tycker är kul. När vi kom in fick jag gosa med matte i soffan så allt blev ganska bra till slut ändå.

Här är nägra bilder från övningarna i potatislandet. Som vanligt fick jag jag ha sura Java med men det var ok.

Puss och kram från Rico!

 

    IMG_6001 (2)  IMG_6004 (2) 

Nu ska jag gräva!  Men var är potatisarna?

           IMG_6010 (2)  IMG_6007 (2)

Där står hon och glor men det ska jag ändra på!

      IMG_5987 (2)  IMG_5998 (2)

Nu ska det bli åka av!!!

IMG_5995 (2)

Nu har vi jagat färdigt och avslutar med en gemensam runda.

 


Hurra!!!

 

I dag är en mycket speciell dag.  Jag fyller två år!  Kolla korten. Det första när jag är liten togs i mars 2019. Nästa är från sommaren 2020 och det togs av Ulrika, en av mina uppfödare.  Hon fyller också år idag. Det som är riktigt kul är att även min husse fyller år idag så nu blir det fest!!!

Människorna ska tydligen äta tårta men själv vill jag ha köttbullar.

  IMG_5285  Rimbo 4 (2)

Husse har fått paket men jag har inte fått något alls? Inte än i alla fall. Matte har lovat köttbullar men jag hoppas på nåt mer. Återkommer med mera nyheter senare.

Puss och kram Rico

 


Leker själv

Tiden går och det händer inte så mycket. Jo, lite så klart. Jag har träffat Tjafsa igen och det är lite kul att verkligen behöva anstränga sig för att få uppmärksamhet. Här hemma är det alltid någon som hänger på när jag drar igång. Matte säger att jag liknar en Orrtupp som spelar för en höna. Vad menar hon? Har aldrig hört talas om nåt sånt. Jag fick en konstig förklaring att jag skulle likna en fågel. Nu har hon gått över alla gränser. Jag är Rico vallhund. Punkt. Tjafsa var bara lite intresserad så jag hoppas vi ses snart igen. DÅ ska vi leka.

Puss och kram från en snöig Rico    IMG_5459 (2)

 


Jag har varit på träff med en tjej!

 

Hej alla!

Äntligen får jag plats i bloggen.  Flera dagar har gått åt till han med svansen. Dirr alltså. Han mår ganska bra men det gjorde tydligen ganska ont i går när Koyo hoppade upp sängen och lyckades landa på Dirrs svans. Det ska tydligen ta minst sex veckor innan det blir beslut om amputation eller inte. Nog om honom nu.

I söndag förra veckan var jag på utflykt med mina människor. När man får följa med ensam är det antingen nåt riktigt hemskt eller nåt riktigt kul.

Den här gången var det verkligen kul! Vi kom ner till springa fort banan och väntade. Efter en stund kom Christina och människorna pratade och verkade trivas. Enda skillnaden mot vanliga möten var att dom inte kramades. Tydligen var Corona inblandad. Men jag då? Skulle jag bara sitta här? Efter en liten stund såg jag en liten svart typ. Husse öppnade luckan och där var hon! Christinas nya hund som heter Tjafsa. Jag hoppas och skuttade men det tyckte hon inte om utan gömde sig under bordet. Jag fick en åthutning av min människa: Ta det lugnt hon är bara en bebis och vill att du är lite försiktig! Kan man vara bebis när man är så stor? Tydligen. Till slut fick jag henne att springa lite och vi jagade varandra. Människorna fikade och vi fick lufsa omkring som vi ville. Tjafsa och jag har mailat till varandra så vi visste lite om vilka vi var. Det var riktigt kul att äntligen få träffa henne! Hoppas vi ses snart igen!

Puss och kram från Rico

 IMG_5967 (2)    IMG_5979 (2)

Hon var lite försiktig i början men kolla nästa kort. Vilken sötis! Hon ska bara växa i allt skinn. Sen ska hon tydligen bli jättestor men vi kan nog vara kompisar ändå. 

 


Senaste nytt!

 

Det var ju meningen att Rico skulle berätta om sin nya kompis idag men det får vänta.

Igår skulle några av hundarna lägga sig i soffan som vanligt. Dirr hoppade upp som vanligt och skrek till, hoppade snabbt ner och fortsatte att skrika. Svansen var böjd i nittio graders vinkel cirka tio centimeter från spetsen.  Han lugnade sig ganska snabbt och så började jakten på veterinärtid.  Det var helt omöjligt. Strömsholm hade slut på akuttider! Hur kan man ha det?  Till slut hittade jag en tid hos Enköpings Djurklinik. Det visade sig att svansen var bruten! Nu ska Dirren vila och äta piller. Om allt går bra ska det kunna läka men skadan var ganska svår (två kotor som låg lite omlott) så nästa steg är i så fall amputation.

Nu håller vi alla tummar och hoppas på det bästa!

 IMG_4513

En trött kille försöker vila efter ett jobbigt veterinärbesök

 


Underlig typ

 

Ja, så säger hon människan om mig.  Bara för att jag sover eller vilar på lite annorlunda ställen. Varför ska hon lägga sig i allt? Jag har hittat ett ställe där jag får vara ifred och så är det inte mer med det.  Jag går in under bordet i köket och så lägger jag en del av mig på en av stolarna. Sträcker ut frambenen och nosen på nästa stol och låter bakbenen hänga mot golvet. Det är så skönt. Idag vaknade jag av en blixt! Nu var hon i farten med kameran igen. Måste ju få visa hur konstiga saker du gör sa hon. Jag är en snäll, glad och busig typ (tycker jag själv). Kan jag då inte få ha lite egna idéer om var och hur jag ska sova?

Puss till er alla från Koyo

             IMG_5961 (2) Du väckte mig!!! 

 

 Ska försöka somna om.        IMG_5962 (2)