Det blir lättare trots allt …..

 

De senaste veckorna har varit tuffa. I slutet av januari avled Jörgens mor. Begravningen skulle vara    i skåne och vi valde då att dela på familjen. Jörgen reste ner tillsammans med sina söner och jag stannade hemma med flocken. På lördag kom Jörgen hem och vi pratade länge om tider som varit och vilken fantastisk människa hon varit. Trots många livssorger i bagaget var hon alltid så positiv.

På söndagen var Cooper väldigt låg och verkade lite förvirrad. Vandrade från den ena sovplatsen till den andra och var allmänt orolig. Rastades ordentligt, åt och drack som vanligt men ändå var något fel. På måndagen var det lite bättre men tisdagen började oroligt. Beställde tid hos veterinärer men hade ”på känn” att det nog var dags att säga farväl. Veterinären konstaterade ganska snabbt att han verkade frånvarande och var väldigt vinglig i bakkroppen och ömmade väldigt i magen. Eftersom det skulle behövas många  prover, ultraljud med mera bestämde vi att det inte var rätt att låta honom gå igenom allt detta. Han har haft ett fint och relativt friskt liv så vi hade ”förmånen” att hjälpa honom att resa till hundhimlen. Sorgen är så stor men vi har så många fina minnen.

Två fantastiska individer, var och en på sitt sätt, som lämnat oss under några veckor.

Alltid älskade, aldrig glömda.

 Två hjärtan

 

 

 

 


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S