Det är mycket nu!

Hade ju tänkt fortsätta att berätta i onsdagens inlägg men vips kom det en nyhet emellan.  Zorro har tagit sin licens och det var ju mycket viktigare än att jag varit på utställning. Vilken orättvisa!

Men nu ska jag passa på att berätta att matte och jag åkte i väg med bilen förra lördagen. Jag satt i bur, vagnen var med och ryggsäcken packad. Jag anade vad som skulle hända men hoppades så klart att vi skulle till skogen. Inte en chans. Vi skulle till en utställning. För er som inte varit på en sån här tillställning ska jag berätta vad jag tycker om detta påhitt. Om detta tycker jag inte! För det första är det massor med människor och hundar. En del hundar är riktigt närgångna. Sniffar på mig och fjäskar.  Sedan ska man gå en lång väg för att människan ska visa intyg på att jag är vaccinerad. Efter det är det dags för en veterinär att glo på mig och så äntligen är det dags att gå in.

I den stora hallen i Västerås (som egentligen är en ishall) låter det väldigt mycket. Ljud hela tiden, inte lugnt en sekund. När vi äntligen kom till ”vår” ring var det ganska trevligt för där träffade jag en av mina systrar med sina människor.

Vi var fem tjejer som skulle delta i öppen klass. Jag fick gå först. Det var en liten man från Irland som skulle titta på oss. Han såg ganska snäll ut men man vet ju aldrig vad som kan hända. När han hade petat och klämt på mig fick jag springa runt lite hit och dit med matte i släptåg. Sen ska man stå still i en hel evighet medan domaren sitter vid ett bord och babblar med en människa som skriver för glatta livet. När alla fem var genomgångna så hamnade jag i mitten. Exellent, i kvalitet men det var allt. Matte verkade nöjd och efter en stund packade hon ihop och vi började den långa vandringen mot bilen.

Trött kramar från Java

Vill ni vet vad domaren tyckte om mig? Det går att läsa under fliken resultat utställning.

 


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S