Blogg

Debut

Igår var det dags för rundbanetävlingar i Örebro. Både Dirham och Zorro skulle starta i var sitt kortlopp. För Zorro var det debut i tävlingssammanhang så det var ju lite extra spännande. Först ut var Dirham. Han gjorde ett fint lopp och slutade överst på pallen. Några lopp senare var det dags för minstingen. Han gjorde ett strålande lopp och även han hamnade överst på pallen. Två starter och två vinster. Vilken dag!!! 

Innan säsongen startar gör klubben klart med vilka som kan sponsra lopp för kommande tävlingar. Vår kennel sponsrade ett lopp för whippet klass 15-17. Normalt sponsras ju bara lopp för högt klassade hundar så vi ville ge även lite långsammare hundar ett sponsrat lopp.

Resultat finns under rubriken Resultat rundbana

IMG_5202    IMG_5207

Dirham överst på pallen i heat 3                       Zorro (Staying Power) överst i heat 6

 

 


Premiär

Året på rundbanan har startat för Dirham. I lördags på Åkers kanal sprang han ett kortlopp tillsammans med tre andra whippar. Som vanligt gjorde Dirren sitt bästa men han hade inte tiondelarna på sin sida.

Under fliken rundbana resultat finns detaljer om loppet 2018-05-12


Det är mycket nu!

Hade ju tänkt fortsätta att berätta i onsdagens inlägg men vips kom det en nyhet emellan.  Zorro har tagit sin licens och det var ju mycket viktigare än att jag varit på utställning. Vilken orättvisa!

Men nu ska jag passa på att berätta att matte och jag åkte i väg med bilen förra lördagen. Jag satt i bur, vagnen var med och ryggsäcken packad. Jag anade vad som skulle hända men hoppades så klart att vi skulle till skogen. Inte en chans. Vi skulle till en utställning. För er som inte varit på en sån här tillställning ska jag berätta vad jag tycker om detta påhitt. Om detta tycker jag inte! För det första är det massor med människor och hundar. En del hundar är riktigt närgångna. Sniffar på mig och fjäskar.  Sedan ska man gå en lång väg för att människan ska visa intyg på att jag är vaccinerad. Efter det är det dags för en veterinär att glo på mig och så äntligen är det dags att gå in.

I den stora hallen i Västerås (som egentligen är en ishall) låter det väldigt mycket. Ljud hela tiden, inte lugnt en sekund. När vi äntligen kom till ”vår” ring var det ganska trevligt för där träffade jag en av mina systrar med sina människor.

Vi var fem tjejer som skulle delta i öppen klass. Jag fick gå först. Det var en liten man från Irland som skulle titta på oss. Han såg ganska snäll ut men man vet ju aldrig vad som kan hända. När han hade petat och klämt på mig fick jag springa runt lite hit och dit med matte i släptåg. Sen ska man stå still i en hel evighet medan domaren sitter vid ett bord och babblar med en människa som skriver för glatta livet. När alla fem var genomgångna så hamnade jag i mitten. Exellent, i kvalitet men det var allt. Matte verkade nöjd och efter en stund packade hon ihop och vi började den långa vandringen mot bilen.

Trött kramar från Java

Vill ni vet vad domaren tyckte om mig? Det går att läsa under fliken resultat utställning.

 


Nu har Zorro blivit stor!

Förra veckan körde han första delen (ett varv ensam på banan) av sin rundbanelicens. 

Igår, den andra maj, sprang han del två, vilket innebär att han sprang tillsammmans med tre andra hundar. Båda tillfällena bedömdes av domare och han godkändes och har nu sin licens. Han kommer förmodligen att starta i sin första tävling i slutet av maj.

Nedan ett utdrag från shcf databas för Staying Power (som är Zorros officiella namn).

Datum

Ba/Lo

Dist/LK

Pl/Bo

Split

Kurvpl

H-tid/V-tid

BK

HK

Vikt

Od

2018-05-02 

Ör/T4 

299/k14 

3/2 

-.-- 

--0000 

20.79/20.60 

k14 

11.7 

-- 

2018-04-22 

Ör/T1 

299/k-- 

1/1 

-.-- 

110000 

21.49/21.49 

k-- 

11.5 

-- 

 
 




Länge sen!

Nu var det länge sen jag hade tid att skriva ner mina tankar. Tänk så mycket som händer hela tiden.

Det har varit nåt som heter Påsk. Då ställde hon människan upp figurer av hönor, tuppar och kycklingar. Överallt fanns det gula mjuka kycklingar. Jag fick tag på en och tuggade lite på den. Det var inte populärt kan jag berätta. Vad är meningen att ha massa kackelfän överallt som man inte kan äta upp? Till och med i en blomkruka låg det en höna. Tokerierna var inte framme så länge men nu var det blommor i stället. Nu är det vår hojtade hon och ställde vaser med tulpaner både här och där. Trodde väl inte att det kunde bli värre men ……. Nu började båda våra människor gå runt i trädgården och peka och vifta. Det kom blommor där också. Dom fick jag inte heller tugga på.

Husse och springhundarna åker iväg och tränar att springa. Det vet vi att dom kan så varför åka någon annanstans? Människor är svåra att förstå sig på.

Även på andra områden händer det konstiga saker. Kolla in korten här nere. IMG_5190     IMG_5181

Nä gick ni på den lätta! Visst, det är en liten trasselhög med fyra ben men hon bor INTE hos oss. Hennes mattes föräldrar bor i huset intill så hon kommer ofta och hälsar på. För ofta för min smak. Hon är tio veckor och heter Sigrid. Vi ska vara ska vara snälla mot henne. Varför det? Hon tar all uppmärksamhet och människorna blir helt prilliga och pratar gulligullspråk och tar kort och berättar om när vi var små. Så onödigt.

Java med leriga tassar skickar en kram till er alla!


SKK har kollat

Hej!

Den där SKK som ville ha en bild på mina höfter har kollat på kortet. Inte ett ord om att jag är söt, gullig och fin. Nähä, inget "tyck synd om" när jag låg på bordet med en filt runt huvudet. Som om inte det var nog så blev hon människan väldigt glad när hon tittade i nåt register. Nu finns resultatet på din sida hos SKK. Min sida? Jag har alltså en egen sida som alla kan läsa! Jag trodde att det är något speciellt ända till matte sa att alla hundar har sin egen sida hos SKK. Nåja jag var glad en stund i alla fall. Här nere kan ni se varför matte var belåten.

SE27481/2016 Flodaskogens Java Yaffadotter

Födelsedatum:

2016-04-04 

Ras:

Västgötaspets

Veterinärdata


Undersöknings datum

Veterinär / Klinik

Resultat

2018-03-12

Redog Veterinärmottagning AB

HD grad A

 

Gosiga hälsningar från Java 

 


Vilken början

Måndag morgon, vilken eländig start på veckan. Jag fick ingen frukost! Utan mat i magen åkte jag med mina människor mot stan. När båda två är med så är det något som är lurigt. Mycket riktigt, vi stannade vid hemska huset. Det där stället där det finns människor som sticks och har sig. Jag fick börja med att stå på en farlig manick. Stå still sa matte. Vi hinner ju inte se hör mycket du väger. Jag ville inte så dom läste av flera gånger och så till slut fick dom det till att jag väger 10,6 kilo. Åka ända till stan för att ta reda på hur mycket jag väger. Det är nåt fel på mina människor. Kan vi gå härifrån nu? Nähä, vi fick vänta i ett litet rum och snart kom det en tjej med något i handen. Hon ville ta i mig men det ville inte jag. Då höll matte i mig så att hon som jag inte känner kunde nypa mig i nacken. Det tog inte så lång stund innan jag blev väldigt trött men jag ger mig inte så lätt. Tjejen kom tillbaka och nöp mig i nacken och den här gången orkade jag inte göra motstånd. Sen vet jag inte mer men min människa har tagit några kort. Fegt att jag inte kunde vara med och bestämma, eller hur?

20180312_084843   20180312_085824

Oj vad trött jag börjar bli ....                     Nu kan jag inte vara vaken längre.

Matte passade på att ta kort på mig när jag låg på en bänk med en filt runt huvudet. Efter en hel evighet vaknade jag men benen var fortfarande lite vingliga. Hela det här spektaklet berodde på att nån som heter SKK vill ha ett kort på mina höfter!

20180312_092217

Det inte snällt att fota mig när jag ligger så här!

Väl hemma sov jag hela förmiddagen och sen fick jag faktiskt lite mat så lugnet var återställt

Puss och kram från Java

 


Fyrbenta firande 2018

Nu börjar våren och sommaren födelsedagsfirande komma igång.

Molly tolv år den 3 mars

Cleo och Cooper åtta år den 14 mars

Java två år den 4 april

Oscar sexton år den 9 april

Dirham fyra år den 12 april

Smulan elva år den 8 maj

Zorro två år den 8 juni

Bagheera tretton år den 5 juli

 


Nu har hon fått nya idéer

I går var hon människan i boden och slamrade. Efter en stund kom hon ut med en hög bräder och konstiga långa saker. Vad är detta?  Jag höll mig på behörigt avstånd för det kan ju vara farligt. Pinnarna satt ihop på något vis och när hon rörde pinnarna så rörde sig dom långa sakerna. Den här ska följa med på promenaden sa hon glatt. Aldrig i livet att jag går på promenad med ”den där”!

Vi gick in allihop för att människorna skulle fika. Senare på eftermiddagen var det dags för promenad. Hon var noga med att koppla mig innan vi gick ut så jag anade att det var nåt jäkelskap på gång. Mycket riktigt; ”saken” skulle med! Att sätta sig på rumpan och se arg ut hjälpte inte. Inte ändra minen till liten ledsen hund heller. Jag gick så långt ifrån brädhögen som jag kunde. När vi kom ner på vägen satta hon ena foten på den där lång pinnen som låg mot marken och så började hon veva med den andra foten. Oj vad det går bra hojtade hon! Jag har inte åkt spark på många år. Visst är det kul sa hon till mig.  Kul? Det är inte kul när jag inte får göra som jag vill. Promenader betyder att sniffa på olika spår, stanna och titta på människor, ja i stort sett ha koll på allt som finns i omgivningen. Hur tror ni det går när jag ska trava i jämn takt för att hinna med ”saken”. Det här var en besvärlig övning men det var ju skönt att vi inte åkte så långt och att hon var glad.

                          Spark   Snöiga pussar från Java


Jag är bäst!

Förra veckan tappade min människa sin ena vante. Hon trodde att den låg någonstans vid busshållplatsen. Hon letade efter den när hon kom hem men den var borta.  Sen kom det mycket snö så plogbilen åkte flera gånger och vallen blev ganska hög. Matte muttrade och sa att det var väl själva hmhm om era nosar inte skulle kunna hjälpa mig. Molly, Smulan och jag fick följa med på eftermiddagens promenad. Ingen av oss fattade vad hon menade men promenad är alltid populärt. När vi stannade vid busshållplatsen sa hon: Leta! Vad betyder det? Ingen av oss förstog vad hon ville. Mycket har vi lärt oss men det här var helt nytt. Molly och Smulan sniffade på fläckar och verkade inte bry sig om människans konstiga ord. Jag, som är närmast marken fattade inte heller vad som var på gång men det kom helt plötsligt en doft. Jag krafsade lite och såg en liten grå tuss sticka upp i snön. Det här måste undersökas! Enklaste sättet att få fram något som är intressant är att använda småtänderna. Jag greppade tag i tussen och sen drog jag. Då kom matte och hjälpte mig att dra fram tussen. Gissa vad det var? Mattes borttappade vante!

Hon människan blev så glad! Jag fick massor av beröm så jag tror det ska bli min grej i fortsättningen. Hjälpa till att leta saker. Jag menar, blir hon så lycklig över en stelfrusen vante vad kan jag inte hitta senare! Molly och Smulan stod inte högt i kurs just då. Men jag!!!!

Java ansikte

Puss och kram från Java

 

 


Mera vinter!

Vi var i skogen idag. Det är kul men det tar tid att gå dit. Hon människan går så sakta. Vi har ju bråttom när vi vet att vi ska till skogen men hon tjatar hela tiden om att vi måste gå långsamt för det är så halt. Till slut kom vi ändå fram och vi hade jättemycket att göra. Goda dofter, gräva i snön, bita sönder pinnar och en massa annat kul. Det var lite lättare att gå hem för vi var ganska trötta alla tre fyrbenta.

Många kort blev det  så här kommer en några från dagensutflykt.

20180119_132345   20180119_132833

 

20180119_132243   20180119_132517

 

20180119_132327   20180119_132439

 

20180119_133602   

 Lika bra att bevaka omgivningarna.

 


Eget godis!

I början på veckan var det bara att sniffa och äta. Ute. Hela tomten är full med ljuvliga godsaker. Mossa! Jag och Zorro älskar dessa smarriga grönsaker. Titta på korten och se hur vi letar och äter. Våra människor undrar hur det kommer sig att vi i samband med sniffande och tuggande blir akut hörselskadade. Inte så konstigt eftersom vi njuter av både letande och ätande.

I morse var det slut på det roliga. Det hade kommit massor med snö och det var lite jobbigt men ganska kul att skutta omkring i. Lite orättvist ändå för Zorro har minst dubbelt så långa ben som jag har så han for runt som vanligt. Själv är jag ju lite närmare marken och förflyttar mig med lika mycket energi men lite långsammare.

IMG_5038   IMG_5040

                Sniffa, sniffa, sniffa men igenting här                Sniffa lite till och ....

IMG_5043   IMG_5036

                     ... här finns det godsaker!                                    Här tuggar Zorro och njuter

IMG_5057   IMG_5058

        Själv har jag en helt annan strtegi. På stora stenen får jag var helt i fred och leta godsaker.

         Kram från Java

 


Nu är det dags att sätta ner tassarna!!!

När det blir kallare och kallare ute måste vi ju ta tag i situationen. Människorna tycker nämligen att vi ska gå på promenad även när det är äckligt väder. När det kommer ner saker uppifrån och dessutom blåser,  så ska vi släpas ut. Visserligen med täcke men ändå! Whippar är inte gjorda för att vara ute när det blir det här som människorna kallar höst och vinter. Det ska vara varmt och mjukt. I brist på värme och sol så tillbringar vi dagarna framför braskaminen eller under en filt. Dom andra fyrbeningarna i familjen som har inbyggda täcken är ute när och hur som helst. Dom kommer in som stora lerhögar och är blöta och äckliga. Det tycker dom tydligen är kul och då får dom väl tycka det bara vi slipper. 

Menar Cleo taleshund för whipparna i familjen.

20170417_191310

 

 


Tre långa veckor

För tre veckor fick jag ont i magen. Jag behövde gå ut väldigt många gånger både på dagen och natten. Efter två dagar var jag tvungen att följa med mina människor till hemska huset. Det huset där det finns människor som jag inte tycker speciellt mycket om. En som klämde mig på magen och lyssnade på hjärtat och hade sig. Nästa gång dörren öppnades var det två människor som kom in. Dom skulle ta blodprov på mig. Inte nog med att en av dom stack mig i benet, den andra tog fram flera rör som skulle fyllas med blod. Mitt blod! Sen bar det av till nästa rum. Nu fick jag ligga på ett bord med en surrande sak ovanför mig. Mina människor hjälpte till att hålla i mig. Ingen sympati där inte. Som avslutning på detta otäcka besök bestämde hon som jag träffade först att jag behövde vätska. Tro inte att jag fick vatten att dricka. Nä, in kom två sköterskor med nya nålar och en påse med nåt som rann. Jag blev stucken flera gånger i nacken och det blev stora bubblor i skinnet. Innan vi lämnade hemska huset hämtade matte en påse som luktade mat. När vi äntligen var hemma fick jag jättelite mat från den nya påsen. Under tre veckor skulle jag bara få äta små portioner uppdelat på flera gånger per dag.

Dags för återbesök. Mina människor berättade för henne som klämde mig på magen att jag hade mått ganska bra den sista tiden. De beskrev hur mitt bajs sett ut sista dagarna. Vilket samtalsämne! Denna gång ville dom också ha blod fast inte lika mycket som sist. Sen fick vi åka hem, även denna gång tillsammans med en påse hundmat. Senare på dagen ringde veterinären och berättade att proverna var mycket bättre. Framförallt var njurvärdet en bit under gränsen så nu verkar mina människor vara riktigt glada igen. Själv ska jag så sakta börja äta min vanliga mat igen.

IMG_5020

Eftersom det snart är vinter så har jag planerat att vägra promenader. Ska bara gå ut när jag är nödig och sen fort in igen. Har fått en stor mjuk filt som är lätt att krypa under. Då är livet skönt.

Puss och kram från Bagheera

 


Sista tävlingen för 2017

Igår var det dags för Dirhams sista start för i år. Den här gången hamnade han på delad sistaplats. Han kämpar alltid och ger allt men den här gången var inte hundradelarna på hans sida. Skillnaden var bara 59 hundradelar mellan bästa och sämsta tid i loppet. Marginalerna är inte stora.

Tack till alla er som tränat, motionerat och tagit hand om sina fyrbenta vänner med sikte på en trevlig säsong med jämna lopp. Väl mött 2018!


Lördag och tävlingsdags igen!

Dirham skulle springa kortlopp på Åkers. Helan ”fanklubben” Cooper, Zorro, husse och Anders följde med. Här hemma gjorde vi inte mycket nytta utan njöt av det fina vädret. Bagheera, ville som vanligt inte vara ute, valda att gå ut och kissa och sedan snabbt tillbaka in till favoritfåtöljen. Cleo tyckte också att soffan var betydlig gosigare än att vara ute och ränna

Valltjejerna rusade runt på baksidan en lång stund och när dom var nöjda med backträning så var det lagom att avsluta aktiviteterna utomhus.

Dirham fick vänta ända till lopp 12 innan det dags för start. Loppet var klart efter drygt 21 sekunder och den här gången fick Dirham stå högst upp på prispallen. Fliken resultat rundbana är uppdaterad.

Dirham 171014

Foto från Karin Bergmans inlägg på facebook

 


Hormoner?

Här är det rörigt! I går åkte Cooper, Dirham och Zorro med husse. Dom var borta så länge så jag trodde ett tag att dom hade flyttat. Det var tävlingar i Örebro. Eftersom det är ”våran” klubb så måste människorna hjälpa till. Både för och efter. Eller, dom ska göra det men det är tydligen många som åker hem så det blir några få kvar som ska göra allt. ”Det är som vanligt” sa tvåbeningen som var hemma med en suck. Nåväl till slut kom dom och då blev det riktig cirkus. Fyrbeningarna som äntligen var hemma började uppvakta mig. Visst tycker jag mer om dom än vanligt men tre som bökar och sniffar blir lite för mycket. Jag satte mig under bordet men det hjälpte ju inte. Java är på 13 dagen så jag låser in henne i buren så länge hojtade matte. Tror ni det hjälpte? Icke! Tre galningar som försöker ta sig in i en bur bara för att få vara med mig. Förstår mig inte på pojkar även om jag just nu tycker lite mera om dom än vanligt. Heart 2

När människorna hade ätit en sen middag gick vi till TV:n. Glor på dumburken gör vi nästan varje kväll och då sitter jag tillsammans med matte i en fåtölj. Likadant igår kväll med den skillnaden att det stod/satt/låg tre stirrande whippar framför fotpallen. Som sagt jag förstår mig inte på pojkar.

Kramar från Java

Dirham hade inte riktigt orken för medel idag så han hamnade sist i ett jämt lopp. Fliken resultat rundbana är uppdaterad.

 


Jäkla hund!

Jörgen gav sig iväg till Åkers för tävlingar. Jag var hemma med resten av gänget och det var dags att göra det sista i trädgården innan vintern. Hundar med mycket päls tycker livet är skönt på hösten. Hundar med lite päls tycker inte om att vara ute och filosofera när det är mindre än 20 grader varmt. Därför ville Bagheera och Cleo går in i stugvärmen. Bagheera la sig i en fåtölj och drog en filt över sig. Cleo la sig i sängen i hundrummet och verkade nöjd med att få sova ifred.

Efter en dryg timme var jag klar med mitt arbete i trädgården och vi gick in. Det var lite rörigt på bänken men trodde att Oscar katt hade härjat runt lite. Vi gick in i köket och där hittade jag ett plastkort på golvet. Hur i hela friden har ICA kundkort hamnat här? Jag hade ju lagt plånboken på byrån i hallen. Fortsatte in i rummet där Cleo hade sovit sist jag såg henne. Hon sov inte utan ägnade sig åt mord på mattes plånbok! Sängen var full med plastkort. Dessutom sedlar, mynt och kvitton. Av plånboken fanns bara några små delar kvar. Gammalt skinn är tydligen väldigt smaskigt att tugga i sig. Efter mycket letande lyckades vi hitta alla plastkort och alla verkade ha klarat attacken.

Rapport från en gnällig matte

Dirham sprang mot k09 och k10 hundar och hamnade sist i sitt lopp. Fliken rundbana är uppdaterad.

 


Utan mig!!!

I går åkte husse iväg på förmiddagen. Han tog med sig Dirham, Cooper och Cleo. Men vänta nu jag brukar ju alltid få åka med! Jag och de andra som fick vara hemma fick följa med matte in i sovrummet för hon skulle läsa tidningen i lugn och ro. Jag var förvirrad för jag ska ju alltid med när husse åker. Jag satte igång en riktig serenad. När jag hade låtit i 45 minuter sa hon människan att så här kan vi inte ha det. Hon hade sagt åt mig flera gånger att vara tyst men icke. Här ska höras att jag var missnöjd.

En tråkig dag fortsatte ute i trädgården och en liiiten promenad tillsammans med Java. Alltså helt meningslöst i min värld. När dom äntligen kom hem så hörde jag hur husse berömde Dirham för ett bra lopp. Allihop hade varit vid någon springbana utan mig. Till och med min kompis Anders var med. Undrar vad han tyckte om att jag blev frånåkt. Hon människan här hemma sa att jag fick vara hemma för att det skulle vara så tråkigt för mig att vara i bilen nästan hela dagen. Jaha, vad kallar ni det här att var hemma då? En helt värdelös dag.

Missnöjde kramar från Zorro

Resultatsidan rundbana är uppdaterad

 


Muuuuu

Nu ska jag berätta om det jag var med om i lördags. Som vanligt var det bara jag som fick följa med matte. Efter en kort stund kom vi in på en stor gårdsplan med maskiner och massa andra konstiga saker. Vad ska hända nu??? Vi fortsatte ut på en äng och parkerade bilen. Det fanns redan några människor och hundar på plats. Det kom flera och flera både två och fyrbenta. En del hundar sniffade på mig. Läbbigt. Någon människa föreslog att vi skulle leka! Helt plötsligt var det hundar överallt. Alla såg ungefär likadana ut. Dvs det var västgötaspetsträff! Jag var lite rädd först men det var faktiskt skojigt. Pojkarna var lite jobbiga men det var flera som tyckte om mig. En av dom puttade mig på ryggen men det fick han inte för sin människa. Nåväl, leken avbröts och våra människor lyssnade på en man som jag inte känner.

Vi med fyra ben skulle tydligen utsättas för en test. Nu började det bli obehagligt. Många  hundar fick stanna kvar i bilarna medan alla tvåbeningarna och två hundar försvann. Allt eftersom tiden gick hämtades flera hundar. Sen kom husse utan hund och då förstod jag att nu blir det allvar av.

Varför ar det kort på konstiga djur? De kallas för kvigor. Jaha och……….?

          IMG_5015 IMG_5017

Det visade sig att det var dags för anlagstest för vallning! Då ska vi hundar flytta på några kvigor som inte vet riktigt vad dom vill och när. Jag fick titta på när en hund försökte. Det gick så där för henne. Så var det min tur. Matte var orolig eftersom hon vet att jag är lite ängslig av mig. Det behövde hon inte vara. Nu jäklar ska ni få se hur det ska gå till! Första fick jag vara kopplad när vi gick efter kvigorna. Sen släpptes jag. Den främmande mannen hade protokoll och skrev tydligen en del under min framfart. Ser ni den bruna och vita kvigan? Hon var lite grinig. Svartvita trion var lite mer försiktiga. Jag fick alla fyra att flytta sig i hagen som var ganska stor. Griniga tjejen stannade ett par gånger och glodde argt på mig men jag körde på så hon gav sig. Just då började det regna eller det började ösa ner samtidigt som mannen med protokollet upptäckte att en stolpe hade rasat i ett hörn av hagen. Då fick inte jag driva kvigorna längre utan akut lagning av staket startade. Det här med kvigor var en rolig övning. Mina människor berömde mig jättemycket. Vet ni vad som var bäst på hela dagen? Jag hann äta kobajs flera gånger!

IMG_5016

Det är inte jag på det här kortet men bara för att ni ska se hur det kan gå till.

Puss och kram från Java!!!


«december 2018»
tiontofr
0102
03040506070809
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31