Blogg

Tiden går och plötsligt händer något man inte förstår ……

 November har varit en ganska grå och tråkig månad. Inte speciellt mycket aktiviteter utan whipparnas favoritsysselsättning har varit att sova i soffan gärna med en mjuk filt.

Nåväl, igår den 4 december sken solen en liten stund och vi tog en promenad. Inte så uppskattat men när vi kom hem skulle vi gå till vår inhägnade baksida för att de skulle få röra sig lite i egen takt.  Smulan, Cleo och Java skuttade iväg. Alla tre åt var sitt håll. Cleo sprang nerför stigen mot gräsmattan när hon plötsligt snubblar, slår runt något varv och blir liggande. Hon skriker panikartat och jag ser att hon inte kan resa sig. Bakbenen hänger slappt när Jörgen lyfter upp henne. Snabbt in med övriga hundar och vi kastar oss i bilen för transport till ReDog. Veterinären gör en snabb undersökning och ger en första smärtlindring. Alternativen är att åka till Strömsholm för magnetröntgen och eventuell operation som i så fall ska följas av en lång rehabtid. Vi bestämmer oss snabbt att hon ska få somna in. Igår eftermiddag somnade hon och det var ändå skönt att se att hon inte hade ont längre. Vi har inte riktigt tagit in att hon inte är med oss. De fyrbenta förstår att något är fel och märker ju att vi är ledsna. Flocken blir aldrig sig lik igen, utan vår lilla ”mistlur”

 


 
 

 
«december 2018»
tiontofr
0102
03040506070809
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31