Kvarnhällens Kennel

På baksidan av huset har vi ett golv som är ute fast med staket. Mina människor kallar det för altan. Golvet är ganska stort och det är bra utsikt mot marken bakom huset. Härligt tror ni. Icke. Människorna sitter både lite här och där men vi med fyra ben får inte vara där vi vill. Det är ett evigt tjatande. Flytta på er, här får ni inte vara. Enda trösten är att dom säger likadant till oss alla. Varför undrar ni säkert? Jo, vi får inte ligga i solen! Det är för ert eget bästa säger dom tvåbenta. Ni fattar ju inte att det blir för varmt. Varför ska dom alltid bestämma? Enda gången vi får göra som vi vill är när vi springer! Då har dom inte en chans! 

Här springer jag som bestämmer själv och till höger kommer Dirham och Algot när människorna bestämt. Fotot från banan är taget av Algots husse Sverker Regborn.                                                                                                                                                            

Puss och kram från Koyo

2020-06-25 11:55 | 0 kommentarer

Igår var vi i Örebro nästan hela dagen. Jag fick springa efter släphare. Konstigt namn på en trasa som är fäst i en lina men attans vad kul det är. Trasan far i en väldig fart men jag fångar den alltid när den kommer fram till en människa. Våra människor verkade ha kul hela dagen men jag måste ju säga att vi med fyra ben hade lite tråkigt emellanåt. Många människor och ändå flera hundar fanns i området så vi hade mycket att spana på.

En sån här dag tar på krafterna. När vi kom hem fick vi mat och sen ville jag sova. Nähä, utsläpad på en kort promenad men sen var det äntligen dags att vila. Mina människor säger att jag nog är värdens längsta whippet. Det gäller ju att ta ut svängarna!

Puss och kram från Koyo

2020-06-01 18:23

Vi två har varit ute. Hon människan var också med men hon hade paraply över sig så det räknas inte.

Kolla in kortet så förstår ni att det var riktigt läskigt väder. Om man hittar goda dofter på marken måste man reda ut var det kommer ifrån. Det gäller att gräva för att hitta mera lukt. När man är blöt och gräver i jorden  så blir man liiiite smutsig. Då blir hon människan grinig. Tänk att hon har så svårt att begripa att man kan bli smutsig när man måste utreda saker. När vi kom hem blev det ett evigt torkande. Som vanligt visade sig orättvisan. Java torkades på rygg  och tassar medan jag …… Hon kallade mig för ett blött garnnystan och  det tog jättelång tid innan jag fick gå in. Då blev det ändå mera synd om mig!!! Husse tittade på mig och jag trodde han skulle trösta mig. Icke! ”Du är fortfarande blöt” sa han. Jag ska torka dig en gång till. Förstår ni vilket liv jag har. Alltid mest synd om mig.

Ni får bara hälsningar för jag antar att ingen vill krama mig 

Rico

2020-05-23 14:04 | 0 kommentarer

Först och främst måste jag ha koll på alla i huset. Det är ingen ordning här för alla med fyra ben är än här och än där. Dom tvåbenta är helt omöjliga för dom går även ut när dom vill. Det är slitsamt att ha en så stor familj.

I köket har JAG tre korgar. Jag väljer lite olika liggplatser allt efter humör och ork. Problemet med det är att dom andra tror att det bara är att lägga sig hur som helst. Ingen fattar att jag bestämmer över alla platser. Det är ett fasligt jobb att få dom att flytta på sig. Jag ska ju naturligtvis ha den platsen som någon annan har. Fånigt säger mina människor. Dom förstår ingenting.

För att visa vad jag menar ska ni få se bilder på hur det kan gå till.

Så här ska det ju vara. Korgen i mitten är mjukast och nyast.

Jag har skällt högt så Java har valt att resa sig upp men hon är inte glad. Jag måste fjäska lite för hon är inte go att tas med när hon är sur.

Här har jag riktigt stora problem. Dirr är snäll men han kan vara väldigt envis ....

Ordningen är återställd och det är jag som har bestämt hur det ska vara.

Sömniga kramar från Koyo

2020-05-12 11:35 | 0 kommentarer

...och det hade jag ända till jag kom in. Vad hände då tror ni? ”Du är så skitig”, jo hon sa faktiskt så! Inte lite mindre brutalt som kanske lite smutsig eller nåt. Den rösten och dom orden betyder hemskheter. Mycket riktigt jag släpades in i duschen! Där började ett krig! Jag vill inte!!! Du måste sa hon. Jag vill inte det är otäckt och säkert farligt också. En liten springa i duschdörrarna och vips var jag ute. Kom ju inte så långt men den vita dörren blev jättefin med många prickar och ränder. Sen gav jag upp. Jag vägrade gå men hon lyfte mig och hur kommer man undan då? Husse han är snäll för han tyckte så synd om mig! Vi är ett bra team han och jag!

Hur det gick med Java undrar ni kanske? Lite torkande på tassarna och sen var hon klar. Så orättvist är livet hos Nilssons.

Leriga pussar från Rico

Nu ska jag försöka få igång "tanten"

Gick inte så bra eftersom vi hittade mysiga dofter

Nu ska jag springa själv för att försöka hoppa över det nygrävda potatislandet.

Gick nästan bra ......

  Nu gäller det att vara snabb och tvätta fötterna.          Nu ser jag bra ut eller hur?

2020-04-30 17:06 | 0 kommentarer

Nu har det varit alldeles för mycket bilder på bebis! Nu behöver ni se lite vad som händer i övriga världen. Eller i alla fall hos familjen Nilsson. Jag har haft tjejbesök! Sigrid har kommit för att träffa mig, bara mig. Vi två är bästa kompisar och leker så ofta människorna har tid att ses. Tänk att det alltid ska vara på människornas villkor. Har ni det också märkt att allt (nästan i alla fall) ska göras när dom tvåbenta bestämmer.

Sigrid och jag tar alla chanser att busa och härja. När vi har farit runt en stund tar vi paus för att få lite vila. Då passar våra människor på att fota. Korten här nedan har matte döpt till Lady och Lufsen. Har ingen aning om varför men hon säger det med snäll röst så det är nog något bra.

Lady och Lufsen eller Sigrid och Rico?  Foto Viktoria Isaksson

Puss och kram/Rico

2020-04-17 17:01 | 0 kommentarer

Både i onsdags och i dag har jag varit på springövning. Ja, jag kan ju springa men nu vill mina människor att jag ska springa på en speciel plats. Först är det bebisspring. Fånigt tycker jag för jag är ju stor nu (4 månader igår) men man måste vara minst ett år för att springa "på riktigt". Har ni hört så fånigt! Allt vi fyrbenta gör är på riktigt! Kolla in korten här mere så kan ni ju se att jag springer som bara attan och allt är på riktigt.

Husse ska alltid vara med men bara i början för sen drar jag!

Jag vann!

  Undrar ni vad jag gör här? 

Jag studerarar hur det går när det är flera som springer på en gång. Sånt som bara vuxna hundar får göra. Fånigt tycker jag för då kan ju inte alla vinna.

Puss och kram från Koyo

2020-04-12 17:48 | 0 kommentarer

En del dagar får jag leka med en dummy. Ja, mina människor säger att det heter så. Det är en sak för hundar som ska lära sig att apportera. Jag är inte en sån hund men det är en rolig sak att leka med. Den är ganska stor och tung men det bekymrar inte mig. Kolla in bilder här så kan ni se vad en dummy är och hur kul jag har. Husse är en lurig typ för han försöker ta den men jag är på min vakt. Ibland släpper jag min leksak men när han närmar sig reagerar jag blixtsnabbt och sticker iväg med den igen. Jag vinner alltid!

Puss och kram från Koyo och alla andra fyrbenta i familjen

2020-03-31 11:39 | 0 kommentarer

Hej!

Jag är hund här. Ny hund i familjen. Jag har bott här in några veckor och det är så där. Här bor flera konstiga typer. En del har två ben och andra har fyra ben.

 Cooper; han är lite grinig och tycker nog att jag är blaha

Java; är en grinig tant men ibland kan hon vara snäll men oftast är hon tjurig. Hon styr och ställer med allt.

Dirham; det är en snäll farbror som leker med mig. Han låter jättefarlig men jag blir inte rädd

Zorro; en mystisk typ han låter och håller på så att alla ska tro att han är farlig. Det tror inte jag så jag retas med honom när jag kommer åt.

Rico; vet inte riktigt vad han är. En stor pälsboll som är jättekul att leka med. Vi brottas och har dragkamp och en massa andra kuliga saker.

Sen har vi dom andra två, våra människor. En kallas för husse och den andra kallas för matte. Jag tror att han bestämmer men jag vet inte riktigt egentligen. Hon människan är mycket att säga till om när det gäller oss fyrbenta. Vet inte om det är bra eller dåligt för hon bestämmer om otäcka saker som att borsta tänderna, peta öronen  och bad. Det vet jag inte riktigt vad det är men det verkar inte kul.

I början när jag precis kommit hit fick jag sova med matte. Hon sov på golvet med mig och så fick jag gå ut mitt i natten. Det var mörkt och kallt så jag kissade fort och sen fick jag krypa ner under mattes täcke. Det var mysigt! Nu sover hon i sängen och jag får ligga på golvet och det är inte lika kul men jag slipper gå ut på natten. Vet inte om matte går ut själv men det tror jag inte.

 Nu sover jag på golvet. Inte så dumt det heller

Puss och kram från Koyo

2020-03-28 17:16 | 0 kommentarer

...... förvandlades vår relativt lugna tillvaro rejält. Då ”drabbades” vi av valp. Och inte vilken valp som helst utan en whipp med energi som få. Vi har svårt att komma ihåg att det varit så livat tidigare. Kanske beror det på att flocken vi har nu är lite yngre. Eller kan det vara så att vi har blivit äldre? Vi har ställt oss den frågan men är helt säkra på att det inte beror på oss ………

 Flocken tog god tid på sig att sniffa, titta och försöka förstå sig på vad detta var. Den nya lät, hade vassa tänder och bökade i största allmänhet. Nu, tre veckor senare är det lite lugnare. Dirr var den första som tog sig an Koyo. Båda morrade och nafsade på varandra och när vi tyckte att det var nog hjälpte vi Dirr att avsluta övningen.  Så småningom har även de andra närmat sig men bara för korta stunder. Rico, som har sina egna idéer om saker och ting, bestämde sig igår för att han ville leka med Koyo. När Rico gör någonting så ska det vara ordenligt. I det här fallet betyder det att ligga på rygg på golvet och låta bäbisen klättra och klänga och dra i hans päls så mycket han orkar.

 Så här trött blir jag efter ett lekpass. 

2020-03-15 15:20 | 0 kommentarer

 Nykomlingen Koyo i kattens korg

För några veckor sedan flyttade Koyo in med buller och brak. Han var efterlängtad då vi väntat på honom sedan förra gången tiken parades och då gick tom. Nu blev det ett nytt försök och äntligen fick vi möjlighet att tinga en valp. Bakgrunden är speciellt intressant för oss. Koyo har hundar i sin stamtavla som även finns i Lias och Dirrs bakgrund.

Välkomnandet av den nye var allt från misstänksamhet till nyfikenhet. Ganska snabbt hade var och en bildat sig en egen uppfattning om ”den där” och det var stundtals riktigt lugnt och behagligt.

Mitt i all glädje och mys började Bagheera krångla med maten. Under helgen åt han mindre och mindre och på måndagen ville han inte äta alls. Han verkade stundtals också helt i en annan värld. Tisdag morgon fick vi en tid hos veterinären. Det var dags att säga adjö. På väg mot sin femtonde födelsedag ville kroppen inte vara med längre och vi fick som vanligt fantastiskt hjälp av personelen hos ReDog. Flocken här hemma har ju märkt att något är fel. Cooper är den som varit mest orolig. Han och Bagheera var ett tight par och Cooper verkar lite vilsen.

Bagheera

2005-07-05 - 2020-03-03

Efter snart femton  år orkarde inte hans kropp längre.

En älskad, glad och positiv familjemedlem har fått ro.

2020-03-10 17:53 | 1 kommentarer

Ja i alla fall till ett annat rum. ”Den där” nya ska tydligen pysslas om dygnet runt. Han får gå ut när han vill. Och det vill han. Ofta. Matte kliver upp mitt i natten för att gå ut med honom! Tro ni att det finns tid för oss andra? Inte så mycket som vanligt i alla fall. Inte nog med att han ska ut och ränna både nu och då. Han ska äta fyra gånger om dagen också! Vi som bor här och har fyra ben får minsann bara äta två gånger varje dag. Det som ändå är allra värst är att han får beröm när han kissar och bajsar ute! Det är väl inget att uppmärksamma? Det gör vi ju alla varje dag och inte får vi beröm och godis för det. Livet är orättvist! Vi alla i flocken är helt överens. ”Den här” nya typen blir särbehandlad. Kan vi anmäla det någonstans undrar Rico som är representant för flocken? Svara gärna på denna sida så matte får se att vi känner oss bortglömda!

2020-02-25 17:25 | 0 kommentarer

Igen, säger mina kompisar. Vadå undrar ni nog? Ni som varit med ett tag kan säkert gissa. Vi har blivit flera!

Igår åkte människorna hemifrån och bara jag fick följa med. Hände inget speciellt utan jag fick vänta i bilen medan dom två gick till ett hus. När dom kom tillbaka hände det grejer!!! Lite prylar skulle tydligen med hem. Särskilt en pryl fångade mitt intresse för den lät och rörde på sig! Det här är er nya kompis sa matte. Vadå kompis? Vi fyrbenta i familjen väljer faktiskt våra kompisar själva. Det är inte alls säkert att vi vill ha ”den där” som kompis. Det enda som var lite positivt var att ”den” hade en hel påse mat med sig. Hela bilresan hem fick "den" ligga i mattes knä medan jag fick vara i en bur som vanligt. Äntligen hemma så fintade jag husse och smet snabbt ut ur buren.  ”Den” satt fortfarande i mattes knä. Jag hoppade på hon människan men då blev vår andra människa sur och sa att det var absolut förbjudet! Han sa det med den där rösten som han bara har ibland så jag visste direkt att det var allvar. Resten av flocken kom ut och jag kan ju bara säga att det var ingen som kunde uppföra sig! Hopp, skutt och skäll. Ingen ordning där inte. Oredan fortsatte inomhus.

Mer ska jag berätta imorgon

Puss och kram från Rico

 Här en bild på honom, för det är en han. Ska tydligen kallas för Koyo.

2020-02-24 13:14 | 0 kommentarer

Nu har hon människan kommit på nåt nytt. Bara hon och jag går på promenad tillsammans. Vet inte om jag ska tycka att det är bra eller inte. Jag är ju ensam om att hålla reda på henne. När Java är med så kan hon ha lite koll men nu ...... Jag ska både kolla dofter och hitta roliga saker att äta och dessutom hålla reda på henne. Det ställer till vissa problem för i dag försvann hon! Jag hittade små pluttar som var jättegoda och jag glömde allt annat. När jag var klar var hon borta! Jag voffade lite men fick inget svar. Det här var lite läskigt men jag är tuff, i alla fall ibland. Jag har hört att man ska sniffa på marken för att få veta var någon är. Kan bara tala om att det inte alls är en bra idé för det hjälpte inte. Plötsligt hörde jag lite prassel vid några buskar. En katt!!! Den måste jag kolla på! Kan bara tala om att katten inte vill bli kollad på utan for upp i ett träd. Då hörde jag människan ropa på mig!

Nu har jag en fundering. Ska man behöva ha en katt med sig i skogen när människan försvinner. Det måste ju finnas ett samband med att hitta människa och jaga katt eller .....

Puss och kram från en regnblöt Rico

2020-02-12 15:22 | 0 kommentarer

Solen skiner! Vi går på promenad varje dag. Det är jättekul om det inte vore för människans tjatande. Jag vill gå som jag vill och sniffa så länge jag tycker att det behövs. Men icke. Både jag och Java ska gå som hon vill och det stämmer inte överens med det vi vill. Som idag när vi hittade ljuvliga dofter i dikeskanten. ”Här kan vi inte stå hela dagen” sa hon och började dra iväg med oss. Tycker inte att man ska behöva uppleva sån här behandling när man ska utreda främmande lukter. Det kan ju vara fiender som kommit till byn! Java är lite mesigare så hon gör som människan säger men jag är tuffare så jag protesterar. I alla fall en liten stund. Hon som försöker bestämma är starkare än oss båda fyrbeningar så allt som oftast avgår hon med seger.

När vi kommer hem från promenaden så brukar Java och jag springa runt i trädgården. Då busar och bråkar vi så mycket vi orkar och rusar och vrålar. Det kan vi hålla på med ända till dess vi inte orkar längre. Det funkar bra eftersom hon tvåbeningen inte hinner ifatt oss.

När matte försöker bestämma ...........                               När jag bestämmer!

Puss och kram från Rico!

2020-01-22 11:32 | 0 kommentarer

Människorna har haft lite hyss för sig. Handlat mer än vanligt har jag förstått och en dag var även matte med i köket. Det händer inte allt för ofta. Tror faktiskt aldrig jag har sett det om jag tänker efter. Konstiga saker har tagits fram från skåpen. Nu ska vi julpynta sa hon? Vad betyder det? Jo det  är små gubbar som hon kallar för tomtar och ljus över högt och lågt. Några av ljusen tänder dom och sen har dom någon form av vakt så länge de är tända. Man måste vara försiktig för det kan ta eld i huset om man glömmer dom sa hon. Varför i hela världen tänder ni dom då?

Några dagar före julafton tog hon fram saker som skulle läggas i kartonger och få fint papper och blanka snören på. Det är julklappar till Sofie och Charlie! Det är två ganska små barn(barn) som bara är fyra år. Dom är rädda för oss som bor här! Ja inte människorna utan för alla som har flera ben än två. När vi skäller (och det måste vi ju göra när dom kommer) så tycker dom inte om oss alls. Sådana dagar är inte kul tycker vi eftrsom vi får vara i rummet med stora grinden. Där sitter vi och igen bryr sig om oss. Eller i alla fall nästan ingen. Den har dagen var lite bättre i alla fall för Tobias och Joakim som är stora (barnbarn) kom också. Dom har varit och pratat och klappat och gosat med oss flera gånger. Dom förstår att vi inte är farliga. Alla som kom är tydligen släkt med husse vad nu det betyder. När det var dags för vår kvällsmat var dom fortfarande kvar och vad tror ni det innebar? Jo vi fick vänta på vår mat! En kvart senare än vanligt var det äntligen dags för alla som kommit att resa på sig och gå ut genom dörren. Exakt 22 minuter för sent fick vi äntligen vår mat. Det här var vår julafton. Jag anser att denna helg ska avskaffas!

Puss och kram från Rico!

2019-12-28 15:53 | 0 kommentarer

Vet ni vad som hände idag? Jag följde som vanligt med matte när hon gick till badrummet. Innan jag visste ordet av hade hon låst dörren! Så sa hon glatt att nu ska du duscha!!! Då både låter otäckt och är det. Vips blev jag dränkt i vatten och så hällde hon saker på mig och så började hon knåda mig. Efter en hel evighet var det dags för vatten och jag trodde det var över. Glöm det. Hela proceduren upprepades och inte blev det bättre den här gången. Ååååhhhh så duktig du var nu kvittrade hon. Vad hade jag för val? Så var det torkning med stor handduk men det hjälpte ju inte så mycket. Det här klarade jag bättre själv med hjälp av närmaste matta. Efter noggrann rullande och gnidande på nämnda matta så blev det ju lite bättre. Nu kom husse, han som inte kom till min hjälp när det hela började. Tror ni det var färdigt nu? Icke. Nu tog hon människan fram kameran. Han människan svek mig igen. Inlindad i en ROSA (jo du läste rätt) en rosa handduk satt jag i hans knä och såg olycklig ut. Nu har det gått flera timmar men jag är inte torr än men jag har dragit mmig tillbaka i min säng. Har nämligen hört nåt prat om blåsa mig och det vill jag INTE var med om.

  Ynkliga hälsningar från Rico

Hur uppfostrar man sina människor? Förslag mottages tacksamt

2019-12-04 17:11 | 0 kommentarer

Java är i full gång igen efter kastreringen. Rico har förökt att få någon av pojkarna att leka med honom under Javas konvalecens men intresset från deras sida har varit lika med noll. Äntligen så kan han kasta sig över Java som är måttligt förtjust över hans bökande. Idag blev hon riktigt förbannad och tänk så platt Rico helt plötsligt blev. Han låg länge kvar på golvet och såg väldigt ynklig ut. Efter en stund var allt glömt och han körde samma sväng igen. Den här gången var en trasa inblandad. Båda var helt övertygade om att trasan var just deras. De slet och drog i varsinn ände under morr och vrål. Resten av flockenvaknade och tittade en stund och somnade sen om i soffan.

Här är en hel rad bilder från striden om trasan 

                  Vem som vann? Trasan gick i flera bitar efter dragkampen så det var två ganska belåtna "trasjägare" som pustade ut efter bataljen

2019-11-28 17:39 | 0 kommentarer

2019-11-10 17:13 | 0 kommentarer

Två veckor har passerat. Här har jag haft sååå tråkigt eftersom jag inte fått gå ut på promenad. Möjligtvis en tur till brevlådan. Vem blir glad av det. Inomhus fick jag vara i en hage. Allt för att de andra fyrbeningarna i familjen inte kan behärska sig. Som jag tidigare sagt är det en stor orättvisa när pojkar får bestämma allt här i världen. Igår var det dags igen. In i bilen och färden gick till hemska huset. När vi skulle gå till ett rum mötte vi veterinär Teresia som frågade hur det hade gått. Döm om min förvåning när matte svarade; det har gått så bra! Vilken överdrift, kan hon säga som inte har hål i magen och sluppit sitta instängd i en hage. Nu skulle jag ligga på bordet igen och en sköterska ville titta på min mage. Så tvättade hon magen och pillade lite hit och dit. Så plöstliga var det klart! Hon hade tagit bort stygnen och sa att nu var allt som vanligt igen. Det är det ju inte eftersom pälsen börjar växa ut på magen igen och det kliar.

Idag har jag startat min revanch. Jag har bestämt att ta en i taget. Bagheera slipper men resten av gänget ska få en omgång. Började med Rico. Han fick finna sig i att ligga på rygg på golvet och jag klättrade på honom och bet och slet i honom. Han hade inte en chans. När jag var klar såg han ut som en ruffsig fågelskrämma. I morgon siktar jag på en ny mespropp!

 Kramar från Java 

2019-11-07 14:39 | 0 kommentarer