Nu vänder det, tror jag

Två veckor har passerat. Här har jag haft sååå tråkigt eftersom jag inte fått gå ut på promenad. Möjligtvis en tur till brevlådan. Vem blir glad av det. Inomhus fick jag vara i en hage. Allt för att de andra fyrbeningarna i familjen inte kan behärska sig. Som jag tidigare sagt är det en stor orättvisa när pojkar får bestämma allt här i världen. Igår var det dags igen. In i bilen och färden gick till hemska huset. När vi skulle gå till ett rum mötte vi veterinär Teresia som frågade hur det hade gått. Döm om min förvåning när matte svarade; det har gått så bra! Vilken överdrift, kan hon säga som inte har hål i magen och sluppit sitta instängd i en hage. Nu skulle jag ligga på bordet igen och en sköterska ville titta på min mage. Så tvättade hon magen och pillade lite hit och dit. Så plöstliga var det klart! Hon hade tagit bort stygnen och sa att nu var allt som vanligt igen. Det är det ju inte eftersom pälsen börjar växa ut på magen igen och det kliar.

Idag har jag startat min revanch. Jag har bestämt att ta en i taget. Bagheera slipper men resten av gänget ska få en omgång. Började med Rico. Han fick finna sig i att ligga på rygg på golvet och jag klättrade på honom och bet och slet i honom. Han hade inte en chans. När jag var klar såg han ut som en ruffsig fågelskrämma. I morgon siktar jag på en ny mespropp!

Heart 2 Kramar från Java 


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S