Tiden går

Tiden bara går. Matte har så mycket att göra och har inte hunnit hjälpa mig att skriva men nu ......

Människorna som härjat bak i trädgården har gett sig av. Tro inte att det blev lugnt för det. Nu är våra människor i full fart med att fortsätta galenskaperna. Nu ska det planteras och fixas och vi får inte hjälpa till. Vi, dvs Java och jag, har erbjudit oss att gräva men det blev nej tack.

Sen blev det avbrott för det var dags  för springtävlingar. Den 5 september åkte vi allihop till Örebro. Dirr och Zorro sprang kortdistans i varsitt lopp. Båda kom på femte plats. Koyo sprang medeldistans och han vann sitt lopp och fick både pokal och rosett.

Under veckan som kom drabbades jag av ett väldigt kammande och putsande. Både päls och tänder skulle vara i  ordning. Då anade jag oråd och mycket riktigt. Lördagen den 11 september blev det tidig avfärd och det var bara jag som skulle följa med. Vi skulle på ”rasträff”. Det innebär att det bara är såna som jag som får vara med. En tant som var domare tittade på alla hundar som var där och så fick vi bedömningar. Jag som är så snygg fick inget pris. Och vet ni varför? Jag trivdes inte alls och märkte att matte var lite orolig så då lyfte jag svansen högt för att vara lite tuff. Det ska man inte när man är en Berger så jag fick gå ut.

Så var det söndag igen och dags för en ny springtävling.  Dirr och Zorro sprang kortdistans i varsitt lopp även nu. Båda två vann sina lopp och fick pokaler och rosetter! Koyo sprang medeldistans och han kom tvåa i sitt lopp och fick  pokal.

Puss och kram från Rico

Vinnarbilder från kapplöpningar i Örebro 

Koyo 210905 (3)   Zorro hemma 1   Vinnarbild Dirr 2109 (2) 

   HM Akoya medel 210905        Staying Power kort 210912             Dirham kort 210912


Tiden går så fort ....

 

 ...säger hon människan. Visst det har gått lång tid sen  hon hjälpte mig att skriva. Här har det inte hänt så mycket men i söndags brakade det loss. Då skulle tre av springisarna starta på Västerås rundbana. Då fick vi andra vara hemma. Skönt egentligen att inte behöva vänta i bilen men ändå. Att inte få följa med är ORÄTTVIST!  

Koyo och Zorro startade i samma lopp men kom bara en liten bit så stannade maskinen. Loppet gick om och de kom fyra och femma. Dirham startade i ett veteranlopp tillsammans med sin syster och två andra jyckar. Syrran kom trea och Dirren fyra. Det här har matte skrivit utan min hjälp så nu ska jag fortsätta med det viktiga i mitt liv.

På måndag morgon kom det människor med maskiner och verktyg. Vi fyrbenta vrålade och försökte få människorna att reagera på denna invasion. Det hjälpte inte ett dugg. Tre personer släpptes lösa bak i vår trädgård och sen var det inte en lugn stund. Maskiner dundrade och sly och gräs for omkring i luften. Det tog en hel dag att få till det. Dan därpå blev det värre. Då kom dom tillbaka med en grävmaskin. Nu var det dags att ge sig på gamla stubbar och stora stenar. Vi fyrbenta jobbade för högtryck för att bevaka detta. Dagen där på var det dags igen. Galenskaperna i trädgården fortsatte. Nu är det eftermiddag dag tre och det verkar som att det värsta är över. Inget är sig likt där dom farit fram. Kolla på korten så ser ni hur dom ställde till det! Hundförbud gäller eftersom vi blir så leriga om vi springer där. Skita ner sig är ju bara kul!  Denna del av trädgården är vår bus- och lekplats. Typiskt människotänk.

Puss och kram från Rico

IMG_6207 (2) IMG_6229 (2)

Henrik från Strang Trädgårsservice fick härja som han ville. Bilden bredvid kan ni se hur vår stora del av trädgårdens lekplats ser ut just nu.


Förra veckan hände det grejjer!

 

På tisdagen kom Christina och min bästa vän Tjafsa. Dessutom var det en liten tant med som heter Zira. Hon är en whippet som snart fyller tio år. Tjafsa och jag tog med oss våra människor och gick ner bakom huset. Efter lite övertalning fick jag Tjafsa att börja leka. Vi turades om vem som jagade. Till slut fick vi nog och gick en stund och sniffade och filosoferade innan det var dags sluta.  Tjafsa fick vila i bilen och Zira skulle komma ut. Hon verkade jätterädd för mig så jag fjäskade lite och gick åt sidan. Zira tyckte fortfarande att jag (som är så gullig) inte var nåt att ha. Till slut fick jag nosa försiktigt på henne och fick en sniff tillbaka. Hon verkade ledsen och då fick jag veta att hennes ena kompis hade rest till hundhimlen. Då skuttade jag lite och hon verkade tycka att det var roligt. Det hela slutade med att vi lekte på gräsmattan! Zira verkade mycket gladare när det var dags för dem att åka hem. Hoppas vi får träffas snart igen!

Nästa besök var inte lika kul. Två dagar senare kom människornas kompis Ritva. Hon öppnade bakluckan och där satt ett monster! Både jag  och Monstret var kopplade först. Hon, för det var en tjej, som var nästan vit, heter Äxa och är sju månader. Har aldrig sett en sån typ förut. Dessutom hoppade hon och for och verkade livsfarlig! Då sa matte nåt hemskt! Vi släpper dom!  Där kom Monstret! Jag försökte gömma mig men Monstret var tätt in på hela tiden. Då tog jag beslutet: nu får det var nog! Satte mig bredvid flaggstången, stirrade på henne, visade så många tänder jag kunde och morrade!!! Vad blev resultatet av det tror ni? Jag fick gå in medan Äxa fick lurva omkring i trädgården medan människorna fikade.

Finns inga kort från dessa övningar så det blir kanske nästa gång. Det är nämligen bestämt att jag ska träffa alla igen! Är det alltid människorna som ska bestämma vilka vi ska träffa?  Har ni tips på hur jag kan bestämma själv?

Puss och kram från Rico

 


Tävling igen!

 

Så var det dags igen. Rundbanetävlingar i Örebro. 58 anmälda hundar varav 50 whippet! Det skulle bli en lång dag. Avfärd 08:30 och både Jörgen och Jag var engagerade som funktionärer. Våra tre hundar gick i de tre sista loppen så det var inte en optimal uppladdning för dem med lång väntan

Korta rastningar mellan varven och mycket människor och hundar i rörelse hela tiden ochså ljudet av trasmaskinen.  Resultaten blev därefter men alla tre gjord ändå sitt bästa i sina lopp. De som inte tävlade var också helt slut. Det är ju jobbigt att göra ingenting.

Det var en trött flock som landade hemma först 19:30 och efter mat till alla och en kort stund i TV-soffan blev det dags att sova. Det som skulle bli en natt i lugn och ro tog slut vid tvåtiden. Stackars Koyo hade ont i magen så det var bara att ta en sömnig promenad. 

Våra fyrbeningar har den uppfattningen att om någon går upp ur sängen så ska alla gå upp. Inte vad man önskar sig efter en lång jobbig dag. När Koyo hade rastat klart var fyrbeningarna snabbt på sina favoritplatser.  Efter en kort  stund sov hela högen utom matte. Jag låg länge och lyssnade på trygga snusningar och snarkningar. Ska inte avslöja vem som lät mest.

Resultat kan du läsa som vanligt under fliken rundbana resultat.


Mattes nya hyss

 

Nu har hon, min människa, hittat på nya hyss. Jag ska springa i lugn takt (varför inte i full fart?) vid hennes sida. Ibland så stannar vi och då säger hon stååååå.  Fånig övning eller hur? Det som är kul är att hon har godis med sig men tro inte att hon bjuder på det hur som helst. Nähä, jag ska fortfarande stå ”fint”. Jag står med alla fyra på marken och om det är fint eller inte har jag ingen aning om. Sen får jag godis som verkligen är gott. Jag blir så till mig att jag ofta sätter mig men då drar hon tillbaka handen och säger stååååå igen. Börjar förstå att godiset heter ståååå. Begriper inte vad denna övning ska vara bra för men det är lönsamt i alla fall.

I söndags åkte jag och matte i väg till en stor gräsplan i stan. Massor med bilar, människor och hundar. Där fanns också mina uppfödare! Jag skulle ställas ut! Ulrika och jag skulle vara i en ring och vips så kom matte bort. Lite fundersam blev jag men eftersom hon brukar komma tillbaka när hon försvinner så där så blev jag bara lite orolig.

Jag fick stå på ett bord och så kom en tant och tittade och klämde på mig. När det var klart fick vi springa runt och visa upp oss. Sen skulle jag stå still och jag hörde tanten prata om hur fin och bra jag var. Började ana vad mattes nya hyss var bra för. Till slut fick jRico 210718 (2)ag och en annan typ springa omkring igen. Han, den andra var tydligen bäst för han fick stå längst fram och sen var det klart.  Helt plötsligt kom matte tillbaka och när hon fick mina rosetter blev hon förkyld. Antar att det var det i alla fall för hon snörvlade och hade sig. Förkylningen gick över ganska fort och sen var hon jätteglad och pigg igen.

Här har Ulrika fotat mig när jag är på Nordic Dog Show i Västerås. Det är min första officiella utställning som vuxen och jag fick cert och Nordic reservcert!

Puss och kram till er alla!

          


Västeråsbanan 21-07-04

Igår var våra tre hundar anmälda till rundbanatävlingar i Västerås. Zorro var först ut i lopp 6. Det blev ingen bra tävling för honom för han kom sist och var ganska långt efter de andra. När vi kom hem såg vi en lätt hälta och idag är han ordentligt besvärad av vänster bakben. Vi avvaktar dagen men det blir nog ett besök hos ReDog. Dirham hade inte heller någon bra dag: I hans lopp sprang han ihop med en medtävlare. Det var inget som var ojust men han tappade nästan all fart och även han var en bra bit efter sina konkurrenter. Hans stopp var så pass rejält att han därför inte fått någon tid och ingen ny klassning. Sist ut var Koyo i ett medellopp med fem hundar. Han hamnade på tredje plats. Dagens lopp för våra hundar kan du se under rubriken Rundbana resultat.

IMG_6192 (2)

Vinnare är Angostura, tvåa är MB Marvel och trea vår HM Akoya

 


Så var det dags att åka till Järbo.

 

Först trodde jag att vi skulle flytta dit eller i alla fall vara där väldigt länge. Bilen var full med prylar. Människorna hämtade Anders och sen åkte vi hur länge som helst. När vi åkte sakta och dessutom på en grusväg så fattade i alla fall en del av oss att det var nåt speciellt på gång. Mycket riktigt! När vi stannade såg vi folk och både hörde och såg massor av hundar. Jaha, suck det var den aktiviteten. Då blir det inte mycket gjort för oss som inte håller på med det där att springa som en galning efter en sandig trasa. Nåväl Java, Cooper och jag fick i alla fall en  promenad. I bilen var det ganska skönt med öppna dörrar och skugga. Till slut startade tävling ganska mycket för sent och först ut var Koyo. Enligt husse sprang han jättebra för att vara en nybörjare och hamnade på tredje plats. En stund senare var det dag för Zorro och Dirham. Dom två springer ungefär lika fort så därför hamnar dom ofta i samma lopp. Där gick det riktigt bra! Zorro vann och Dirr kom på tredje plats. Matte såg jag inte mycket av för hon fnattade mest omkring med sin kamera. Tänk att dom som springer alltid ska fotas. Vi andra som är både snygga och charmiga har inte mycket att hämta en sån här dag.

Puss och kram från en funderande Rico

Järbo lopp 1  

Järbo 210626 lopp 1 med Koyo på tredje plats

Järbo lopp 6

 

Järbo 210626 lopp 6 med Zorro som vinnare och Dirr på tredje plats

Under rubriken rundbana resultat kan du läsa tider och övriga placeringar

 


En stor sak

Här är allt nästan som vanligt. Det som har hänt är att människorna har köpt en sak. En stor balja som dom har hällt vatten i. Den är till oss med fyra ben! Den ska tydligen vara bra när det är varmt ute. Begriper inte alls vad det ka vara bra för. Ingen av mina kompisar tycker om den. Hon, människan har betett sig väldigt konstigt. Hon tog min boll och kastade den i vattnet! Jag var ju tvungen att rädda den även om det var läskigt. Tro inte att hon gav upp.  En stackars pinne åkte också i baljan. Även den måste jag ju rädda för den kan ju vara bra att ha. Efter en stund gav hon upp. På det sista kortet kan ni se att ordningen är återställd. Boll, pinne (syns inte) och min dummie är på torra land och så ska det förbli! Människor är underliga.

  IMG_6116 (2)  IMG_6117 (2)

            Vad är detta? En stackars pinne som matte försöker dränka. Måste åtgärdas!

   IMG_6111 (2)       IMG_6125 (2)

              Min boll! Bara att agera! Äntligen har jag ordnat till det. Allt är lugnt igen.

   Puss och kram från Koyo

 


Äntligen nu kör vi!

 

Den 12 juni var det dags för två av våra hundar att starta i sin första tävling den här säsongen. Dirham och debutanten HM Akoya som till vardags kallas Koyo.  Tävlingen genomfördes i Västerås och bägge hundarna hamnade i samma kortlopp (k14) över 295 meter. Koyo i box 4 och Dirham i box 5. Över mållinjen var det mycket tätt mellan de två. Dirr drog det längsta strået och vann och på andra plats kom debutanten bara två hundradelar efter.

Vädret för dessa aktiviteter var inte det allra bästa med både åska och regn som medfördes kortare avbrott.  Tävlingen genomfördes av klubbens medlemmar på ett mycket bra vis och vi kommer gärna tillbaka och tävlar flera gånger. Vill samtidigt tacka Anders som hjälpte Jörgen vid tävlingstillfället.

Örebro hundkapp som vi tillhör hade 27 (!) hundar till start. Kul med en förening som är så aktiv.

Rapport från matte som kunde följa det mesta hemifrån via filmer från loppen. Tack för det!

Vinnarbild VHS 210612 Foto Marielle Lindström

Etta Dirham med Anders, tvåa HM Akoya med husse Jörgen och trea MS Vetle med sin matte Annelie samtliga från Örebro Hundkapplöpning.

Under rubriken Rundbana resultat till  vänster kan du se loppets alla placeringar och tider.

 


Livet hos oss

 

Cooper har varit tillbaka för kontroll av läkningen efter ingreppet i munnen. Veterinären var nöjd och om några dagar är det dags att börja med lite mat som behöver tuggas. Zorros sår är nästan helt läkt och vi håller nu tummarna att de får vara friska. Det enda som oroar lite är att en klokappsel bak (jo då rasen har dubbla sporrar bak!) har lossnade på Rico förra veckan. Jörgen fick den i handen när han skulle klippa. Vi håller noga uppsikt och det verkar ok.

Sen igår  har flocken kört lite hela havet stormar. Varför undrar du säkert. Jo flockledaren, dvs, Jörgen, har varit bortrest! Han gav sig i väg tidigt i går morse för att uppvakta sin 95-åriga mor på hennes födelsedag. En cirka 55 mil lång enkel resa till Skåne. Han återkommer idag så jag hoppas att det kan bli ro i huset i kväll.

För övrigt ska både Dirham och Koyo vara med på tävling i Västerås på lördag. Zorro får stå över den här gången eftersom han inte sprungit på länge på grund av sin tidigare skada. Han måste komma i gång med träningen först.

Hälsar en slutkörd matte Fågelskrämma

 


Å så var det dags igen ……

 

Cooper skulle till tandläkaren för översyn och rengöring av sina tänder i torsdags. Det verkade inte vara något oroväckande till att börja med men efter röntgen av fyra tänder visade det sig att rötterna till två tänder var väldigt dåliga. Inget annat att göra än att plocka ut dem. Det var besvärligt för veterinären och ingreppet tog lång tid. Det var en trött liten kille som vi hämtade på eftermiddagen. För att hjälpa honom mot smärtan fick han flytande medicin som vi fått med oss hem. Han sov hela kvällen i en fåtölj med en filt över sig. Redan dagen därpå var han på gott humör och ville gärna lek med sin tross men det var inte aktuellt tyckte matte. Nu är han ganska belåten eftersom maten just nu består av kött som är mjukt och enkelt att tugga. Även medicinen han ska äta är tydligen god så det är i alla fall något som är positivt. Nästa vecka är det dags för kontroll och det är bara att hoppas att vår gamle man får lite lugn och ro nu.

Även ett nytt urinprov för Dirr kontrollerades samma dag och äntligen visade det inga sig att det inte fanns något blod i urinen längre. Så skönt att det något går åt rätt håll. Denna vintern/våren har varit lite för mycket för flera av våra hundar. Oron tär på hela flocken eftersom jyckarna känner av att något är fel.

Många kramar och viftningar från fyrbenta i flocken. 


Ny skaderapport från flocken

 

Zorro har varit hos veterinären för att kolla såret på ryggen. Alla möjliga blodprov har tagits för att utesluta olika orsaker till att det går så långsamt med läkningen. Rävskabb och sköldkörtelrubbning har uteslutits och det känns skönt. Varje dag tvättar vi såret som sedan får ett lager gel som ska hjälpa läkningen. Allt täcks med ett sterilt snabbförband. Läkningen går nu ganska snabbt och storleken på såret har halverats (från ca 2,5 till 1 cm i diameter) på en vecka. Det har också en ljusare och fräschare yta än tidigare.  Som tur är rör varken Zorro eller hans kompisar förbandet så han slipper ha krage på sig.

IMG_6071 (2)

Kan väl inte påstå att humöret är på topp men kan väl skicka en kram i alla fall/Zorro

Om du scrollar ner en bit kan du se en riktigt äcklig bild på såret från början och hur det ser ut nu.

 

 

Zorro 210517 (2) Zorro 210523 (2) 

Första bilden är tagen 210517 och nästa bild är tagen idag 210523


Nu är jag stor!

 

Jag är ju ganska liten men nu säger mina människor att jag är vuxen, i alla fall ibland. När man är vuxen i springvärlden får man tävla och springa med många andra hundar. Här hemma springer jag lite hur som helst men på banan får jag inte det. Då ska det gå till på det sättet som människorna bestämmer. Det är kul för jag gillar att jaga. Hur kan man vara så knasig att man gillar att jaga en sandig trasa säger hon människan. Hon har inte fattat tjusningen med det hela men husse och jag vet vad det handlar om. Även Dirr och Zorro håller med mig. Matte får ägna sig åt siffror och listor och statistik och sånt så tar vi pojkar hand om det väsentliga i livet.

Puss och kram från Koyo

 


Nästa rapport.

 

I går kom det ett brev. Det var från transportstyrelsen som meddelade att det är körförbud på vår Fiat. Vad är nu detta? Har nyss ställt på bilen efter vintern och Transportstyrelsen skickar räkning om att skatt ska betalas inom tre veckor men inte ett ord om att det är dags för besiktning. Jag vet att det är min skyldighet att ha koll men varför inte påminna om även detta. Nu har besiktning bokats den 10 maj så ingen större skada skedd men så snopet när hela familjen skulle åka till träning i Örebro på söndag. Vi får inte plats i vår personbil så nu blir det några hemma och några till banan. Kanske lika bra det eftersom Zorro har skrapat upp ett sår på ryggen så han får vila. Vet inte vad som hänt men antagligen har han sprungit emot något i trädgården. I vilket fall så är det jäääättesynd om honom. Ta inte på mitt sår och försök inte gör rent eller sätta på bandage. Det är hans uppfattning om det hela men hans elaka människor bryr sig inte om det. Han kommer säkert att skriva till hundombudsmannen för att klaga.

Hälsningar från matte

IMG_5036Det är jättesynd om mig. Bara så att ni vet

 


Sjukstuga!

 

Nu är det mycket elände. I alla fall om man är hund som vill springa fort på banan. I början av april blev Dirr skadad när var med på träning. Sparren gick sönder och det blev springförbud minst fyra veckor. Det har läkt bra och han kan troligen vara med på banan nästa vecka med skydd på benet. Sen kom nästa skada. Zorro har ett långt sår på höger framben. Tro det eller inte men det beror på Cooper!  Båda två var ute i trädgården och Copper är piggare än någonsin. Han sprang i full fart (och då går det fort) och sprang ihop med Zorro. Cooper lyckades träffa Zorros högra framben och rev upp ett ganska långt sår. Efter som Zorre kan konsten att tycka synd om sig så slutade det hela med ett ylande och skrikande så hela vår omgivning trodda att han var döende. Så farligt var det inte men efter en lång stunds tyck synd om så fick vi göra rent och plåstra om. För säkerhets skull kommer han att vara ”sjukskriven” till dess att såret som är ganska ytligt har läkt ordentligt.

Den lille mannen Koyo har lekt för sig själv i trädgården med en stor tross och är peppar peppar fortfarande hel och fräsch. Förra veckan klarade han sin sololicens på rundbanan med en klass 12 tid.

Rapport från matte

 


Äntligen är det min tur!!!

 

Förra onsdagen var det kvällsträning på banan. När jag sprang märkte jag inget konstigt men när jag var klar kände jag att min högra tass var blöt. Den var alldeles röd och det rann blod! Min sporre hade gått sönder eller sönder, den var helt borta! Nästa dag fick jag tid hos veterinären. Det var inte roligt för det gjorde ont. Jag fick bandage på benet och piller som skulle göra att det läkte bra. Tro inte att det räckte med det. Springförbud* i FYRA veckor!  Mina människor ska se till att såret läker men första dagen sa jag stopp. Jag vred mig och gnällde och for omkring. Min strategi lyckades, trodde jag! Men efter en stund var det dags att åka till veterinären igen för att träffa sköterskan Hanna. Där var det ingen idé att spela upp min specialitet att vara liten och ynklig. Hon gick inte på det.  Nu struntar mina människor i mina vrål och slingrande så jag har gett upp. Det är ju faktiskt inte så farligt längre. Dessutom får jag godis efteråt. 

Ligger nu på sängen i solen och myser. Vet att både Zorro och Cooper ska till sköterskan för att få en otäck spruta. Jag slipper, i alla fall just nu. 

*Springförbud; eftersom hela höljet på sporren var borta fanns det bara en del av pulpan kvar som var helt oskyddad.  Därför ska Dirr vara försiktig så inte pulpan går sönder. 

Kramar från Dirr som trots allt mår ganska bra

 

 

 


Över stock och sten i skogen

 

Äntligen får jag komma till tals igen. Han, Koyo, har fått så mycket plats nu så det räcker och blir över. Vi har inte gjort nåt speciellt men ändå vill jag få berätta det lilla som hänt. Jag och matte var med på en träff med bergerklubben. Det var jag och fyra andra Bergeer. Ingen av dom var så där intressanta tyckte jag men det fanns en tio månaders BorderCollietik som var med. Hon var så söt! Hon var lite rädd men jag tror att hon tyckte lite om mig för hon såg intresserad ut när vi tittade på varandra. Hoppas att få träffa henne igen.  I den stora skogen där vi gick fanns massor att sniffa på! Helt nytt ställe så ni förstår att jag var trött i näsan när vi stannade för att fika. Tröttast var nog min människa ändå för så här besvärliga promenader brukar vi inte göra. Smala stigar som gick både upp och ner till och med jag som är en vältränad kille blev lite trött i kroppen.

Puss och kram från Rico

Ängsö 4 (2)Här sitter jag på Angsö och spanar in den söta bordercollien medan jag väntar på smörgås.

Tack till den söta tjejens människa Sussie Nordberg som tagit kortet

 


Första dagen på mitt nya liv!

Äntligen!!!!

Förra helgen var ingen höjdare. Vi åkte som planerat till sandbanan. Där tog det roliga slut. Människorna skulle arbeta och sen skulle vi få springa. Vad tror ni hände. Inget spring alls! Det ösregnade och människorna beslutade att åka hem.

Ny väntan, alltså allt blev precis som vanligt under förra veckan. Igår var det dags igen. In i bilen för ny resa till banan. Det var ingen idé att förvänta sig någonting. Det blir säkers ösregn eller storm eller nåt annat som stoppar springningen. När vi kom fram sken solen och det var massor med folk och hundar på plats. Vi fick springa! Jag, som är stor nu, fick springa ett helt varv och både husse och Hanne sa att jag var jätteduktig. Zorro och Dirr sprang också men dom är ju vana så den här dagen var jag viktigast!  Eftersom våran matte inte var med finns det inga kort från dagens extraordinära händelse men ni förstår ju att jag var jätteglad!

Matte och Rico var ute på egna äventyr men det får han berätta om själv!

Puss och kram från en stolt Koyo!


Mitt första år …. Del 5

 

Dagens promenad var lite konstig. Helt plötsligt stannade hon och glodde ner i vägkanten. Det brukar hon göra när hon har ”plocka upp” påsen i hand men nu? Titta! Tussilago! Nu är det vår! Tydligen så betyder det här att all väntan är över! Nästan i alla fall. Förra veckan var vi till stora sandbanan men vi fick inte springa för människorna skulle arbeta. Nästa vecka ska ni få testa sa husse. Nu är ju nästa vecka men som vanligt var det dags att vänta igen. På söndag ska vi åka dit igen och då är det dags att springa sa husse. Vet inte om jag ska tro på det men kanske ändå. Om inte ska jag nog anmäla honom någonstans. Undrar om jag kan skvallra får Hanne för hon tog hand om mig när jag var jätteliten. Jag vet att hon tycker om mig nu också så hon är nog den som kan hjälpa mig att få springa igen.

Tussilago igen

Här är en del av våren! Kram från Koyo

Rapporterar efter besöket på banan på söndag så ni får veta hur det blev.

 

 


Mitt första år …. Del 4

 

Senast jag berättade om mitt liv så började det bli kallare ute. Vi i familjen som har långa ben och tunn päls (gäller inte husse) fick börja ha täcken på oss när det var dags för promenad. Jag tycker att vi var ganska snygga men Dirr och Zorro såg inte allt för bekväma ut med kläder på. Cooper och jag tyckte i alla fall att var det skönt och varmt och det var huvudsaken. Det blev kallare och kallare och hon människan byltade på sig. Husse var väl inte så där noga med vare sig mössa eller vantar. Undrar om jag blir lika tuff och vill protestera mot täcke som Dirr och Zorro när jag blir stor?

Nu ska vi gå i ide så sa matte. Jaha och vad betyder det? Cooper var genast med på det hela. Hos oss betyder det att husse bär in en massa träpinnar och stoppar i en konstig manick intill väggen. Sen tänder han eld inne i manicken. Efter en stund blir det ljuvligt varmt och skönt. Framför det varma ligger en stooor hundsäng på golvet. Där får fyra whippar plats samtidigt. Där håller vi till nästan jämt förutom när vi får mat eller tvingas gå ut för att göra ifrån oss. När vi måste vara ute föredrar vi korta rundan får att komma in så fort som möjligt.

Som vanligt var det nu dags att börja vänta. Det är alltid något som man ska vänta på i den här familjen.  Matte plockade fram ljus, hängde upp konstiga saker i fönstren och pysslade till det med nya gardiner och dukar. Allt hade att göra med nåt som heter tomten. Mitt i allt det här fyllde jag år! Det var inget jag fattade vad det var men det bjöds på extra godis. Efter många dagar var det äntligen dags! Tomten skulle komma! Vet inte vem det är men det verkade väldigt spännande. När tomten kommer ska man äta speciell mat men det gäller tydligen bara tvåbenta. Ok vi fick några köttbullar men det var allt. Den berömda tomten såg vi inte röken av men vi fick goda tuggben av våra människor så vi klarade oss bra utan den där hemliga typen.

20170417_191310 (2)

Så här skönt har vi det vid braskaminen

Puss och kram från Koyo